DOPET

Undervisningen är skriven av Ulf Magne Lövdahl, Norge. Översättare Sigrid Forslin

Innehåll:

1. Doptexter
2. "Petruspaketet"
3. Tillväxt följer på lydnad
4. Död och begraven
5. Döpt med ett annat dop
6. Förenade i dopet
7. Missionsbefallningen
8. Döpt med hela sitt hus

Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 1998

1. Doptexter

I detta kapitel sätter jag upp alla bibelställen från Nya Testamentet, som innehåller ordet, DOP. Det är en fullständig lista. Men man kan nog också hitta andra bibelställen, som är naturliga att använda om dopet, men då är inte ordet dop nämnt i texten, och det hela blir lätt en tolkningsfråga.

EVANGELIERNA

Matt 3:4-16 Apg 9:18

28:19 10:37, 47-48

Mark 1:4-9 11:16

10:38-39 13:24

16:16 16:15, 33

Luk 3:3-21 18:8

7:29-30 19:3-5

12:50 22:16

Joh 1:25-33

3:22-26 Breven

4:1-2

10:40 Rom 6:1-11

1 Kor 1:13-17 1 Kor 10:2

Apostlagärningarna 1 Kor 12:13

1:5 15:29

Apostlagärningarna

1:22 Gal 3:27

2:41 Ef 4:5

8:12-13 Kol 2:12

8:36-38 1 Petr 3:21

Dessa texter är väldigt olika. Någon avser Johannes dop, en text använder dopet bara i förbindelse med platsangivelse, och en annan kan handla om den helige Ande. De flesta bibelställen handlar emellertid om det kristna dopet i vatten. Trots denna blandning har jag fört samman allt, så du kan själv gallra bort det som du uppfattar som något annat än det kristna dopet. Det valet vill jag inte göra till dig.

När vi läser i Guds ord för att se vad Gud vill, är det viktigt att vi försöker lägga åt sidan vår egen bakgrund och våra egna meningar. På det sättet kan Gud få komma med sina tankar. Det har säkert hänt med fler än med mig, att det jag har räknat som en självklar sak, inte nödvändigtvis var det rätta. Traditionen och vad jag har lärt mig kan vara helt riktigt, men det kan också vara fel. Därför är det viktigt att låta Gud allena tala genom sitt ord.

2. "PETRUSPAKETET."

När vi läser bibelställen från Apostlagärningarna , ser vi att omvändelsen eller frälsningen består av tre delar. Det är detta som någon respektlös har kallat för "Petruspaketet." Vi hittar detta bl.a. i Apg. 8:12-16 och 10:44-48.

Det här går ut på att Ordet blir förkunnat och skapar tro hos dom som hör. Som en följd av att de har fått tro, blir de döpta och mottar den helige Andes gåvor, (ordningsföljden kan vara lite olika.) Vi ser att omvändelsen består av:

1. Tro

2. Dop

3. Den helige Ande

Det är intressant att se hur tron alltid kommer före dopet. Anden får man ibland före och ibland efter dopet. Men dopet sker aldrig förrän man har kommit till tro. Så tron är alltså grunden för dopet. Utan tro - inget dop. Bibeln säger också vad som skapar tro: Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. Rom 10:17. Tron skapas alltså av den förkunnelse som vi hör. Det är just detta vi ser gång på gång genom hela Apostlagärningarna.

A. På pingstdagen (Apg. 2) : Petrus förkunnar och vittnar om Jesus Kristus. De som hörde Petrus tal kände ett stygn i hjärtat, (vers 37) och de undrade vad de ska göra. Petrus säger då att de ska omvända sig, och de som kom till tro blev döpta. Alltså ser vi att tron kom av Petrus förkunnelse. Och detta var människor som kunde höra och ta ställning till vad de hörde.

B. Filippus förkunnar för hovmannen. (Apg 8.) Hovmannen förstod i utgångsläget inte det han läste, men när Filippus förklarade det för honom, skapade det tro i hans hjärta och han blev döpt.

C. Paulus omvändelse. (Apg. 10.) Här ser Paulus först en syn, men efter det kommer Ananias och förklarar vad som har skett, och ber för Paulus. Som en följd av detta samtal och förbön, blir Paulus döpt.

D. Hos Kornelius ( Apg. 10.) Medan Petrus förkunnade och vittnade för dem som var där, föll den helige Ande över dem som hörde, står det. Och som ett resultat av detta, befallde Petrus att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.

E. Purpurkrämerskan Lydia (Apg. 16.) Lydia hörde på Paulus och Timoteus, och medan hon hörde öppnade Herren hennes hjärta och hon blev döpt. (se annars kapitlet; Döpt med hela sitt hus.) Hon hörde förkunnelsen, och kom till tro och blev döpt.

F. Synagogföreståndaren Krispus. (Apg. 18.) I vers 8 står det att Krispus kom till tro. Många andra korinter hörde Ordet, kom till tro och blev döpta.

G. Johannes lärjungar i Efesus. (Apg. 19). Paulus undervisar dessa lärjungar om den helige Ande. Så står det i vers 5 att när de hörde detta, lät de döpa sig.

De här 7 exemplen från Apostlagärningarna visar, att förkunnelse föregick dopet. Förkunnel-

sen skapade tro, och resulterade i dop. Gång på gång ser vi alltså hur det poängteras att de som kom till tro och blev döpta, först hade hört Ordet förkunnas. Förkunnelsen var sådan att de måste ta ställning. De som blev frälsta blev även döpta. Vi ser hur dopet hör ihop med omvändelsen. Vi ser även hur den helige Andes gåvor hör till omvändelsen. Detta med Andens gåvor var så viktig och naturlig att när Filippus upplever att de som kommit till tro och blir döpta inte mottog den helige Andes gåvor - då kom apostlarna från Jerusalem, för detta måste ordnas upp. (Apg. 8). Det är viktigt lägga märke till att de som blev döpta, själva hörde och tog ställning till de som dom hörde, innan de blev döpta.

3. TILLVÄXT FÖLJER PÅ LYDNAD

Vad sker i dopet ? Vi förlänger ofta resultatet av vad vi gör. Vi vill inte göra en massa saker utan att vi förstå vad avsikten är. Kanske den tankegången inte är gångbar i förhållandet till Kristuslivet. Bibeln säger att det vi fått, det har vi fått för intet och vi ska ge för intet - vad det leder till har vi egentligen inte något att göra med. Vi har fått livet med Gud, och en del av det att bli frälst, är att bli döpt. Det är dop i frälsningen, (inte frälsning i dopet.) Det är mycket som vi inte förstår i Guds ord, men det krävs inte att vi ska förstå allt, det krävs bara att vi gör det Gud ber oss om. Men jag tror också vi upplever att vi förstår mer och mer allt eftersom. Förutom att Bibeln säger att dopet hör ihop med din omvändelse, så är grunden god nog för att bli döpt. Om det sker något eller inte, är egentligen inte viktigt.

Men nu är det även så att det sker något i dopet. För på det sätt som du och jag växer i det kristna livet , är genom att vara lydiga mot det Bibeln säger, och det som den helige Ande visar oss. Någon kristen säger att för att bli döpt så måste dom känna eller uppleva att Anden manar dem till det. Det är absolut inte nödvändigt. För Bibeln säger att den som tror, även ska bli döpt, och då handlar det om lydnad mot Gud och hans ord. Ändå påminner Anden oss om att vi ska låta oss döpas, men många hör dåligt på det örat. Jag har t.o.m. mött människor som tror att Anden har sagt att dom inte ska låta sig döptas. Men det kan Anden aldrig säga, för den helige Ande kan aldrig säga emot sitt eget ord. För Guds ord står fast till evig tid. Det är nog en annans stämma dom hört.

Det är ofta vi ser en andlig tillväxt hos kristna, som väljer att vara lydiga mot Guds ord om dopet. Dopet blir då för många en startgrop för vidare tillväxt i det kristna livet. Jag upplevde det själv, och har sett många andra uppleva detsamma. Det är så eftersom tillväxt följer på lydnad. Tillväxt och välsignelse kommer som ett resultat av att du och jag är lydiga mot Guds ord.

I 1 Kon. 17:10-16 står det om Elia och änkan i Sarefat. Vad det handlar om är, vad som kan ske med dig om du är lydig mot Guds ord. För änkan var verkligen illa ute. Hon hade inga pengar och ingen mat. Det enda hon hade var lite mjöl, att baka ett bröd av till sig och sin son, innan dom la sig ner för att dö. Dom kunde inte låna pengar någonstans, allt var helt enkelt slut. Då kommer det en man och ber om bröd. Änkan förklarar situationen, men mannen vill ha bröd. Var det så att Gud inte ville att den här änkan och hennes son skulle ha mat ? Nej, Han ville ge dem mer, men först testade han deras lydnad. Och hon kände att detta var Gud, och hon var lydig. Efter det så hade hon aldrig tom mjölpåse eller oljekrus - Gud fyllde på hela tiden. Lydnad mot Gud leder till rika välsignelser över våra liv. Detta gäller på alla områden av det kristna livet, inte bara i fråga om dop.

4. DÖD OCH BEGRAVEN.

Romarbrevet 6 talar om dopet som en begravning. När vi talar om att bli en kristen, så säger vi gärna att vi går från döden till livet. Det gamla är förbi, och något nytt har kommit. Det gamla livet utan Gud är dött, och dopet är då en begravning av det livet. Det döda blir begravet. Men det är något mer, för vi blir inte kvar under vattnet. Vi reses upp till ett nytt liv.

För att förstå poängen med Paulus bildspråk måste vi se för oss den nytestamentliga doppraxisen. Vad var det som föregick dopet ?

Dophandlingen var utomhus, och den skedde med att den som skulle bli döpt, gick ut i vattnet tillsammans med den som döpte. Efter att ha bekänt sin tro, blev han doppad helt under vatt- net, för att så bli lyftad upp igen. Det grekiska ordet som Bibeln använder när den talar om dop är; Baptizein. Detta ord betyder att doppa i vatten. Det som doppas är helt omslutet av vatten. Att döpa kräver i Nya Testamentet vatten av en viss mängd.(Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns det gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta. Joh 3:23 .) Vi ser också hur den som döper går tillsammans med dopkandidaten ned i vattnet, (och Filippus och hovmannen steg ner i vattnet .... Apg. 8:38. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Matt 3:16. ) Och endast med det nytestamentliga nedsänkningsdopet blir det mening i Paulus liknelse med dopet som en begravning, som han säger både i Rom 6 och Kol 2:12.

Andra dopformer som t.ex. dop av spädbarn, kom på olika grunder in i den kristna kyrkan, på slutet av andra århundrandet. Men man döpte även då med full nedsänkning av barnen. Både bibelforskare och kyrkohistoriker är eniga om detta. Den katolska kyrkan är även den enig, men likställer traditionen med Guds ord, och menar därför att spädbarnsdopet är riktigt. Baptisterierna eller dopkapellen i den äldsta katolska kyrkan visar emellertid att man prak- tiserade dop med full nedsänkning av troende personer. Man hade stora dopbassänger med trappor. Lateranbaptisteriet i Rom är berömt. Baptisteriet i San Giovanni in Fonte i Raven- daterar sig till det femte århundradet. Liknande bassänger finns överallt i Italien. I det italienska verket. I l Battistero di Parma da Michaele Lopez nämns inte mindre än 66 sådana baptisterier, byggda mellan fjärde och fjortonde århundradet. I flera av dessa kyrkor finner man även stora målningar som berättar om hur dopet skedde. Där avbildades dopkandidat och den som döpte med vatten till just brösthöjd i stora dopbassänger, eller ute i floder och sjöar. Liknande framställningar är utgivna i miniatyrbilder på otaliga manuskript från olika århund- randen. Den första större teolog som verkligen kämpade för spädbarnsdopet var Augustinus. Huvudupprinnelsen för denna uppfattning var, att kyrkan var en frälsande institution och att dophandlingen verkade till frälsning helt oberoende av dopkandidatens inställning. Men detta är alltså så sent som i det femte århundrandet. Barndopet fick först efter det sjätte århundran- randet övertaget.

500 år är lång tid och många generationer. Men även om barndopet kom, så var dop av troende det mest vanliga i många år framöver. I lång tid blev bägge praktiserade. Den kände Thomas av Aquino , som dog 1274, uttalade: ”med nedsänkning uttrycker en klarare Kristi bekännelse, och på den grunden är denna dopform mer allmän och mer anbefallande.” Men även om den största kyrkan under den här tiden glömde den nytestamentliga doppraxisen, så existerade det hela tiden mindre grupper och församlingar, som praktiserade dop på det sätt som vi lär av Guds ord. Utgångspunkten för detta kapitel var; dopet som bild på avläggandet av den gamla människan och uppståndelsen till det nya livet tillsammans med Kristus. Detta för att leva med honom och för att han ska vara Herre i våra liv. Det är ett nytt liv, där det gamla är förgånget och något nytt har kommit.

5. DÖPT MED ETT ANNAT DOP.

I Apostlagärningarna 19:1-6 står det om Paulus möte med en grupp lärjungar som var döpta, men som inte kände till den helige Ande vid den tidpunkt de blev döpta. Detta är intressant, därför att det säger oss något om vad som krävs, för att en handling kan kallas ett kristet dop. För frågan går här ut på, om en vattenceremoni kan kallas dop, helt oavhängigt av vad den som blir döpt, tror och tänker.

Det vi ser från detta avsnitt från Guds ord, är att Paulus ställer ett krav för att godta det dop som dessa 12 män är döpta med. Det krav han ställer är om dom känner till den helige Ande.

Som jag uppfattar det, så betyder det egentligen att de måste känna till den treenige Guden.

Eftersom Johannes redan hade döpt dem, så trodde de på Gud. De hade blivit döpta som

ett resultat av omvändelse, men de kände inte till den helige Ande.

Det är lätt att tänka att eftersom de inte hade hört om Anden, så kunde bara Paulus ha undervisat dem om det och så hade allt varit i sin ordning. Döpta var de ju redan. Men Paulus tänker inte så. Han undervisar dem om Anden och döper dem. Varför gjorde han det? Var det här ett dop i tillägg till det förra `Nej, det förra dopet var inte ett kristet dop, och det trots att det var utfört på samma sätt som Paulus döpte.

Vad lär vi oss av det här? Jo, vi ser att ingen handling verkar av sig själv. Det är inte likgiltigt vad den som blir döpt, tror och tänker. Bibeln kräver att den som blir döpt, känner Gud. Det betyder att de måste ha hört om Fadern, Sonen och den helige Ande, och att de som ett resultat av tron på denna Gud omvänder sig och låter sig döpas. Om man är döpt utan denna förståelse, så är det inte ett kristet dop - därför döper Paulus dessa 12 män.

Väldigt många i Norge och Sverige är i samma situation som dessa lärjungar i Efesus. De har gått igenom en handling som kallades dop, men de kände inte till den helige Ande eller för den sakens skull inte heller Fadern och Sonen. Faktiskt så är de flesta i Norge och Sverige i en sämre situation än dessa lärjungar. För lärjungarna i Efesus hade gjort ett val och som en följd så lät dom döpa sig. De barn som döps i våra länder har inget val, inte hört förkunnelsen, inte haft någon tro, eller haft någon omvändelse. Ändå tror många att de är döpta. Är de det ?

Lärjungarna i Efesus kunde kanske tycka det var onödigt att döpas en gång till. De kunde bara ta med sig den nya förståelsen av Gud som Paulus gav dem. De kunde väl vara lika goda kristna även om de inte blev döpta på nytt? Det är bara det att det inte är tal om att bli döpt på nytt, för den första handlingen var inte något dop. Det är tal om att bi döpt. Jag tror inte vi helt förstår hur viktigt dopet är för en kristen. Det är kanske därför vi kan ställa frågor om varför det är nödvändigt. Det finns många kristna som har sett att den handling som dom var med om som barn inte är ett Bibliskt dop. Samtidigt har de sett att de borde bli döpta som troende, men de gör inte något med det. Det visar att vi egentligen inte tar Gud på allvar när han visar oss vad som är rätt. Men Bibeln lär oss att dopet är en naturlig och viktig del, av detta att vara en lärjunge.

Då Anden föll medan Petrus förkunnade hos Kornelius ( Apg.10:44-48 ) blev Petrus och de andra judarna först något förvirrade, men då de förstod att Gud faktiskt var i färd med att frälsa hedningarna, så står det att Petrus bjöd, alltså befallde att de skulle döpas. Så viktigt var dopet att Petrus t.o.m. befaller dop när någon blir frälst. Skulle de vara Jesu Kristi lärjungar, antingen de var judar eller hedningar, så skulle de vara döpta.

6. FÖRENADE I DOPET.

A. Förenad med Kristus

Vad vill det säga att vi döps till Jesus Kristus, eller att vi döps i Jesu namn.? För det första så betyder namnet något speciellt. En människas namn (som följer judisk tankegång) beskriver

människans personlighet. Namnet Jesus betyder; ” Jahve är frälsare.” Krisus däremot är en titel. Kristus är grekiska för Messias, som betyder ”den smorde”. Namnet Jesus Kristus blir därför en bekännelse - Jesus är Messias. Och när man av flera anledningar byter ordnings-

följden till Kristus Jesus, betyder det Kung Jesus. I detta uttryck, Messias/Kristus, ligger det underförstått att det rör sig om den stora frälsarkungen som Gamla Testamentet profeterar om.

Att döpas till Kristus blir att få del i hela hans liv och personlighet. Som Romarbrevet 6 säger, så blir vi döpta till hans död - vi får del i hans död, och vi blir uppresta tillsammans med honom - vi får del i hans uppståndelse. När vi döps till Kristus så ingår vi en ömsesidigt förbund. Han får del i våra liv och vi får del i hans liv. I en sådan ömsesidigt förbund har vi våra förpliktelser på samma sätt som Gud har sina förpliktelser.

I Efesierbrevet 5: 21-27 liknar Paulus det förbund vi ingår med Gud i dopet som ett äktenskapsförbund. För att förstå liknelsen bör vi känna till hur praxisen var när två judar skulle bilda familj. Det som sätter igång bröllopsförberedelserna, är att brudgummen sänder ut sin vän som ska förhandla. Han har med sig gåvor, och samtalar med brudens far. Får han ett ja, så startar förberedelserna med en gång. Och när detta svar är givet, så är den unga kvinnan bunden vid mannen. Tiden fram till bröllopet kallas för trolovningstiden, och är något långt mer än dagens förlovning. Förberedelserna startar med att kvinnan blir badad, därefter smord och utsmyckad. Allt detta var väldigt viktigt. Ifall allt inte var i ordning, kunde detta få så allvarliga följder att det inte blev något bröllop. I Ef 5:25 b-26 står det : Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad i kraft av ordet. Det hela startade med ”i kraft av ordet”. Detta ord är brudens JA till brudgummen - eller vårt JA till Kristus. När vi ger vårt JA till Jesus, då är vi bundna till honom, och förberedelserna för ”bröllopet” startar. (Bibeln talar om Jesu återkomst som ett bröllop, Lammets bröllop.) Och det första man då gör är att bli döpt, på samma sätt som den unga kvinnan som badades. Smörjelsen är den helige Andes gåva, och utsmyckningen är helgelsen. Vi tillhör nu Jesus Kristus. Paulus säger om den församling som har genomgått detta, att den står fram i härlighet utan fläck och skrynkla eller något annat ( vers 27.) Vi ser alltså hur det vi kallade ”Petruspaketet”, tro, dop och den helige Ande, sätter oss i stånd till ett liv med Jesus Kristus i all evighet. Det är den naturliga starten på förhållandet till Jesus. På samma sätt som helgelsen är den naturliga förutsättningen.

B. Förenade med varandra

Dopet är också en förening med Jesu Kristi lemmar på jorden, alltså församlingen.

1 Korinterbrevet 12:12-13 säger: ”Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.”

Vi är ”lemmarna i kroppen”, det betyder att vi är helt beroende av varandra för att kunna fungera. Ett knä fungerar inte om resten av kroppen är där, det förstår vi. På samma sätt är det med oss kristna. Vi fungerar inte om vi står ensamma, vi är beroende av resten av kroppen. När vi döptes, så döptes vi inte till att vara ensamma, utan vi döptes till gemenskap i församlingen. Vi döptes till Kristus och till hans lemmar på jorden. Det är inte bra för en kristen att inte ha medlemskap i en församling. Det håller inte att säga att vi är med i Guds universella församling, för var har denna församling sitt medlemskap? Var samlas denna församling? Är det inte just i de lokala församlingarna det sker? Församlingen är satt av Gud på jorden, för att alla vi som tror på honom ska vara med där. Och Guds församling på jorden består av en mängd lokala församlingar. Bibeln känner inte till ett kristet liv, utan ett levande medlemskap i en lokal församling.

Att vara förenade med varandra i Guds församling är en hjälp och en glädje, men också ett ansvar. Vi har ansvar för varandra. Det ansvaret gäller både att hjälpa varandra med olika saker, visa omsorg och kärlek, men det är också ett andligt ansvar för att hjälpa varandra vidare i tron på Jesus Kristus.

7. MISSIONSBEFALLNINGEN - DOPBEFALLNINGEN

Den norska översättningen av Matt 28:18-20 har till och från blivit använd som argument på att dopet frälsar, eller gör en människa till lärjunge. Det kan man emellertid inte utläsa av texten i Matteus. Där står det: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.”

Detta kan mycket lätt förstås dithän, att man gör lärjungar med att döpa. Luther översatte detta på följande sätt: Gå därför ut och lär alla folkslag och döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, och lär dem att hålla allt...o.s.v. Det första lär , eller som den norska översättningen säger gör , betyder instruerar eller lär upp. Det har med att leda till Kristus att göra, alltså det vi kallar för evangelisering. Det är tal om att göra lärjungar i nytestamentlig mening. Med att tro på Jesus Kristus och följa honom blir man en lärjunge. I den norska översättningen står det vidare, i det att ni döper dem... Orden i det finns emellertid inte i den grekiska texten Därför har Luther inte heller översatt det. På modern norska vill man förstå det på det sättet att man gör lärjungar med att döpa, därför är denna översättning fel. För det är inte det som står. Vi ska evangelisera och föra folk fram till tro på Jesus Kristus, vidare ska vi döpa dem och vi ska undervisa och lära dem.

Orden i det är emellertid också ett gammalt norskt uttryck, med en något annan betydelse

tidigare än vad vi lägger i innebörden i dag. Med den gamla förståelsen av orden , så blir översättningen inte så fel ändå. Det blir nog något som liknande som att man gör lärjungar över en tid, och att en del av det att göra lärjungar, är att döpa och lära. Och det stämmer väldigt bra med den övriga bild som Bibeln ger på dopets plats i detta att bli en kristen. Då blir dopet och undervisningen en naturlig följd av evangeliseringen. Det är detta vi ser genom hela Apostlagärningarna. Man förkunnar evangeliet (gör lärjungar/evangeliserar), döper och undervisar. Att de som tar emot budskapet blir döpta och undervisade, är något som hör ihop med att göra lärjungar.

Men Matt 28:18-20 är ingen dopbefallning, som några tycker om att kalla det. Det är en evangelisations/missionsbefallning. Jesus Kristus befaller sina lärjungar att göra andra till lärjungar. Det ska göra efter det mönster Jesus gav dem: Förkunna, döpa och undervisa. Det är detta vi ser Petrus och de andra lärjungarna gör i Apostlagärningarna 2:1-47. Detta är bara någon vecka efter Jesu befallning. De förkunnar, och de som tar emot budskapet blir döpta ( vers 41. )

8. DÖPT MED HELA SITT HUS.

Andra avsnitt, som används som ett slags försvar för annan doppraxis än det Nytestamentliga dopet av troende, är de 5 ställena i Nya Testamentet där det står att hela familjer blev döpta. (Svenska folkbibeln översättning 1996, använder ordet familj istället för hus.) När man använder dessa bibelställen som bevis för att barn blev döpta, så läser man in något i verserna som inte står där. För det står inte något om barn i de här avsnitten, men man antar att det fanns barn med.

Personligen är jag skeptisk till den teologin, som istället för Bibeln bygger på antaganden och tradition. Men låt oss ändå se på dessa bibelställen och samtidigt se på den historiska ramen runt dem.

Begreppet hus är långt vidare än vårt familj. Hus inkluderar också tjänare eller slavar. I de fem avsnitten där det står om hela hus som blev döpta, står det också att dessa hörde förkunnelsen, eller hade ställt sig i en tjänst. Låt oss se på varje bibelställe var för sig:

Apostlagärningarna 10 - Kornelius

I vers 33 b står det : Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga. Så börjar Petrus att tala, och redan medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. (vers 44) De andra kristna som var där häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Som ett resultat av att de hade fått Anden säger Petrus ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande? Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn,” verserna 47-48. Vidare blev han kvar hos dem i några dagar, och om vi ska anta något, så är väl det för att lära dem att hålla allt som jag har befallt er. Av detta bibelställe ser vi både att de som blev döpta, först hade hört det Petrus förkunnade, och mottagit den helige Ande så de talade i tungor. Det står ingenting om spädbarn som hörde, talade i tungor och blev döpta.

Apostlagärningarna 16 - Lydia

I vers 13-14 står det att Lydia och de andra kvinnorna lyssnade . Det sker vid ett böneställe utanför stadsporten. Som ett resultat av detta, blev hon döpt med hela sitt hus. Efter detta bjöds de hem till Lydia. Hon var purpurkrämerska, en handelskvinna. Det är i sig självt märkligt. Kvinnor som var gifta och hade familj, var inte yrkeskvinnor. Det säger oss att antingen var Lydia ogift eller änka. Det står att hon var från Tyatira, men detta hände i Filippi. Det finns därför grund för att tro att hon var på handelsresa. Det är långt från Tyatira till Filippi - i vart fall på den tiden. Det skulle vara mycket märkligt om hon på denna långa resa hade tagit med sig spädbarn. Om man ska tillåta sig att anta något, så är det mest troligt att det på denna resa, bara var Lydia och de tjänare hon behövde ha med sig som var på handelsresa.

Apostlagärningarna 16 - Fångvaktaren

Fångvaktaren frågar Paulus och Silas vad han ska göra för att bli frälst. På denna fråga svarar de i vers 30: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.” Och de predik- ade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Denna förkunnelse förekom sent på natten, för det var vid midnatt som skakningarna i fängelset skedde, och det var detta som var föranledde samtalen med fångvaktaren. Det står också väldigt konkret i vers 33-34: Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp i sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud. Som jag redan sagt tidigare så vågar jag inte anta något som helst, Guds ord ska tala för sig självt. Men låt mig ställa en fråga: Hur möjligt anser du det vara att spädbarn är uppe till efter midnatt och lyssnar till en predikan, för att sedan bli döpt och efter det glädja sig över att alla har kommit till tro ?

Apostlagärningarna 18 - Krispus

Om denna synagogföreståndare och hans hus står det i vers 8: Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren, Även många andra korinter som lyssnade kom till tro och döptes. Det stod tidigare att Paulus hade vittnat om att Jesus var Messias. Detta sker först, så står det att Krispus och hans familj hade kommit till tro. Här står det inte heller om några barn. Det vi vet, är emellertid att den som innehar en sådan befattning som Krispus hade, inte var någon ung man.

1 Korinterbrevet 1 - Stefanus

I detta skriftställe tackar Paulus Gud och lättad över att han inte har döpt så många i Korint. Som du vet, var detta en församling med mycket underliga inre stridigheter och persondyrkan. I vers 16a står det: Jo, Stefanos familj har jag också döpt. Utifrån denna lilla mening kan man varken säga det ena eller det andra. Men senare i brevet skriver Paulus i 1 kor 16:15 :Ni känner Stefanos familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst. Här förstår vi att hela familjen har vigt sig till tjänst för de heliga. Vad denna tjänst går ut på sägs det lite om, men Paulus kräver att medlemmarna i församling- en skall underordna sig under sådana som de ( vers 16.) Jag kan knappast tro att Paulus kräver att någon skall underordna sig spädbarn.

Detta avsnitt i häftet om dop har fått en prägel av diskussion med dem som praktiserar barndop. Jag tar därför också med ett bibelställe som otroligt nog används i förbindelse med barndop, men som egentligen säger något helt annat. Det är Matteus 19:13-15: Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. Då sade Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.” Och han lade händerna på dem och gick

sedan därifrån. Detta avsnitt talar med enastående tydlighet om vad som förekom. Föräldrarna ville gärna föra sina barn till Jesus för att Jesus skulle lägga händerna på dem och be. Det är helt klart att detta också var efter Jesu önskan, för han vill inte att lärjungarna ska stoppa dem. Det är även intressant att lägga märke till denna mening som jag har tagit fram ur texten. Jesus säger nämligen att himmelriket hör barnen till. Även 1 Kor 7:14 gör det klart att barnen är heliga, med sina föräldrar. Det Jesus gör, är förbön med handpåläggning. Det är inget dop, han säger inte att de borde eller skulle bli döpta, det handlar inte om dop på det hela taget. Tvärt emot gör han det väldigt klart att barnen redan tillhör Guds rike. Läs gärna parallelltexterna från Markus 10:13-16 och Lukas 18:15-17. Utifrån Jesu möte med barnen och hur han bemötte dem, har flera kyrkor den praxisen att de tar fram barnen i församlingen, lägger händerna på dem och ber för dem - barnvälsignelse. Detta är då att göra detsamma som Jesus gjorde med barnen.