MJÖLK och FAST FÖDA

Undervisningen är skriven av Pastor Ulf Magne Lövdahl, Norge . Översättare Sigrid Forslin

Innehåll:

1. Omvändelse från döda gärningar, och tro på Gud
2. Dop och handpåläggning
3. De dödas uppståndelse och evig dom
4. Vad är målet, för livet i Kristus ?
5. Rättfärdighet
6. Att skilja mellan gott och ont

Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 1998

1. Omvändelse från döda gärningar, och tro på Gud

Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. Hebr. 5:12-6:2.

Detta avsnitt från Hebreerbrevet talar om mjölk och fast föda. Det är intressant att lägga märke till vad som räknas för att vara barndomslära, mjölk, det som är för de ”nyfödda.” För det är nämligen :

Omvändelse från döda gärningar och tro på Gud. Dop och handpåläggning.

De dödas uppståndelse och evig dom.

Det är ju inte småsaker som räknas för barndomslära. Och eftersom det som uppräknas är så viktiga saker, så tror jag vi gör väl i att repetera det.

Kriser.

Man behöver inte så mycket av klarsyn för att se att världen är i kris. Ett par kriser är tex. är forna Jugoslavien och Somalia. Världen är full av etniska konflikter, krig, svält, nationalister och rasister. Vi har ju inte sett den sista krisen än. Allt eftersom vi klarar att lösa en konflikt, så uppstår fem nya. Folk försöker så gott de kan att hitta svar på problemen, en lösning på alla kriser. Till och med norska politiker reser världen runt för att försöka skapa en lösning på långa konflikter.

Vi försöker att skapa en bättre värld. All ros och ära till de som vill ha det. Men här ligger det många möjligheter till att bränna ut sig. Mitt i alla kriser och allt elände, hör vi ständigt en och annan som ropar på rättfärdighet. Finns det inte en Gud som kan reda upp här i världen? Varför gör han ingenting?

Ibland undrar jag vad människor förväntar sig. Vad är det som dom tror Gud kunde ha gjort? Skulle vi ha hört ett buller och brak från himlen, och sett honom stiga ner från sin härlighet för att skaka om en Serb från forna Jugoslavien. Vad är det som folk väntar sig? Det är nämligen så att Gud redan har kommit med lösningen på världens kriser och problem. Det har ju gått några år sedan han gjorde det. Det är bara det att många inte vill ha lösningen.

Lösningen.

Gud sände sin son Jesus Kristus, och han delade ut frälsning till många människor. Han gick omkring och helade sjuka, lyfte upp nedtryckta och gav hopp och tro. Så tog han hela världens synd och förbannelse på sig - därför dog han. Och när han stod upp igen, då var lösningen tillgänglig för alla som ville ha den. Och vad är lösningen? Jo, det är punkt 1. i barndomsläran: Omvändelse från döda gärningar och tro på Gud. Gud kommer inte att skaka serber, i alla fall inte före den dag då han kanske skakar om var och en. Han kommer inte att hjälpa dem som anklagar honom, men alla dem som söker Honom av hela sitt hjärta för att hitta lösningen - kommer han att hjälpa att få den.

Omvändelse från döda gärningar och tro på Gud.

För att ta det sista först; Tro på Gud - vad är det ? Det är självklart att vi tror att det finns något mer här i världen än bara skaparverket och oss människor. Det finns en Gud som står bakom hela universum. Men det är det många andra som också säger.

Den Gud som vi tror på är Bibelns Gud. Den ende sanne levande Guden. En Gud som består av Fader, Son och helig Ande. En Gud som frälser, är levande och som är intresserad av hur du och jag har det. En Gud som bryr sig.

Omvändelse.

Vad är då omvändelse från döda gärningar? Det vi kallar klara och uppenbara synder, det är döda gärningar. Men döda gärningar är mycket mer än det. När Nya Testamentet talar om döda gärningar så är det knutet till Mose lag. Jakob säger i Jakob 2:17: Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. Det är inte något kristet liv. Samtidigt är det fullständigt klart att oavsett hur mycket goda gärningar du har gjort, så blir du inte frälst av det. För frälsningen handlar enbart om tro, men så kommer sann och äkta tro att ge utslag i goda gärningar.

Omvändelse handlar inte om att ta sig samman och göra en massa goda gärningar. Det grekiska ordet för omvändelse betyder något liknande som; tänka annorlunda, ångra något. Det kan också betyda att förändra sinnet. Det är alltså ett nytt sätt att tänka på. Det som var självklart förr, är inte självklart längre.

Sackaios var tullare, och det mest självklara för honom var att roffa åt sig så mycket som möjligt från andra. Det gjorde alla tullare. Alla gjorde det så varför skulle han vara annor-

lunda? Så fick han möta Jesus, och han omvände sig från döda gärningar. Då var det plötsligt inte längre naturligt, att snuva folk på pengar. Plötsligt kände han att det mest naturliga var att ge tillbaka det han hade tagit för mycket av andra. Omvändelsen blev väldigt konkret.

Det var ett annat sätt att tänka på. I Apostlagärningarna finner vi flera avsnitt där vi ser hur omvändelsen får konkreta följder, t.ex. 19:18-20: Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. På detta sätt hade ordet genom Herrens kraft framgång och visade sin styrka.

Det var ett enormt värde på dessa böcker. De kunde ha sålt böckerna och fått en massa pengar till missionen. Men de ville inte att andra skulle få del av hedendomen - så de brände upp 50.000 silverpengar. Vi kan lägga till att i dagens samhälle, när man omvänder sig från döda gärningar inte heller snuvar staten på skatten, det är ett bakomliggande stadie.

Döda gärningar

Men döda gärningar är också knutna till lagen. Och då ska vi läsa från Galaterna 4:21-24, 26: Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen? Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, Det är Hagar. Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder.

Det var Abrahams hustru, Sara, som gav en bihustru till Abraham. Det var så enormt viktigt att få barn. Därför var hon villig att prova allt. Hon ville, genom en annan kvinna, få barn med sin man. Så hon och Abraham tänkte ut hur dom skulle gå till väga. De visste ju bägge väldigt bra hur barn blev till, och eftersom Sara var ofruktsam, så måste det ske med en annan kvinna. Och denna andra kvinna blev den egyptiska tjänstekvinnan Hagar.

Men det fanns en hake med detta uppgjorda plan. Gud hade inget med den att göra. Det var en produkt av egna mer eller mindre vällyckade idéer.

Ska vi hela tiden leva efter vårt eget huvud, då fångas vi av det som heter döda gärningar. Hagar och Ismael (hennes son med Abraham) blev aldrig något annat än ett trälfolk. Även idag representerar de lagiskhet och träldom (den arabiska världen räknas för att vara efterkommande till Abraham, genom trälkvinnan Hagar. Vers 29 beskriver också konflikten som alltid har varit mellan judefolket och araberna.) Ett liv utifrån egna tankar och gärningar leder till träldom, därför att det är ett liv bortvänt från Guds plan och vilja. Ett liv efter eget huvud, är ett liv där Gud inte får vara med. Ett liv där Gud inte får vara närvarande är ett liv i synd. Ett liv i synd, är ett liv i träldom. Den som omvänder sig från döda gärningar, sätter Gud i centrum i sitt liv Det viktigaste blir då inte mina tankar och mina gärningar, utan Guds tankar och Guds gärningar. Vi har bestämt oss för att gå Guds väg, ta del i hans gärningar och få vara fria i förhållande till synden och syndens och dödens makt.

Abraham fick en som med Sara - oavsett hur omöjligt det var. Han representerar det nya förbundet; Möjligheterna vi har till frihet genom Jesus Kristus. Paulus säger vidare i Gal 5:1 b : ...låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. Omvändelsen från döda gärningar är inte gjord en gång för alla. Det är här tal om att dagligen bestämma sig för att jag vill följa Jesus. Till frihet har Kristus frigjort oss. Vi är skapade till ett liv i frihet. Vi är skapade till att vara fria från döda gärningar. Vi tror på Gud, och allt som vi gör, gör vi för att vi tror att det behagar Gud.

Och Gud har behag i att vi går till jobbet, att vi går i skolan. Han har behag i vardagliga saker. Det handlar inte om att sluta med allt du gör. Det Gud inte har behag i är när du sätter allt detta före Guds rike. För det är tal om att sätta Guds rike först. Det handlar om att satsa på Hans löften och sluta med allt som vi gör av oss själva.

När du har omvänt dig från döda gärningar, så får du del i de levande gärningar, som Jesus har lagt fram för att du ska vandra i det. Ett sådant liv är det vi vill ha!

2. Handpåläggning och dop

Handpåläggning användes i Nya Testamentet i flera olika sammanhang. I 2 Tim 1:6 står det:

Därför påminner jag dig om att låta den nådegåva flamma upp igen, som finns i dig genom min handpåläggning.

Tag emot nådegåvor med handpåläggning.

Timoteus hade mottagit sin nådegåva genom handpåläggning och förbön av Paulus. Vi ser också i praxis i dag att många får en nådegåva, eller att det uppväcks en nådegåva genom förbön och handpåläggning.

Tag emot tjänst med handpåläggning

När Filippus, Stefanus och fler blev insatta i diakonal tjänst i församlingen så står det i

Apostlagärningarna 6:6: Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. När någon insattes i tjänst har man alltså förbön med handpåläggning.

Tag emot den helige Ande med handpåläggning

Vi ser också i Apostlagärningarna 8:17 att de mottar den helige Ande med handpåläggning: Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

Så handpåläggning knöts till att motta nådegåvor, till insättande av tjänst i församlingen och till att ta emot den helige Ande. Men kanske de flesta förbinder att handpåläggning är förbön för sjuka.

Tag emot helande med handpåläggning.

Markus 16:18 b, De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska Apg.9:12, 17

Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han ska se igen. Då gick Ananias, och när han kom in i huset, lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helig Ande”. Apg 28:8: Publius far låg just då sjuk i hög feber och diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Markus 6:5 är ett ex på när Jesus botade sjuka.

Handpåläggning som Bibeln visar oss, är kort sagt ett sätt att förmedla Guds kraft på. Lärjungarna gjorde det. Den store missionären Paulus gjorde det. Därför gör vi också detta som Bibeln uppmanar oss till. Och när vi gör de, ser vi att Gud verkar genom det.

Gud är suverän.

Vi människor vill ofta sätta Gud i system och ramar. Även om Bibeln undervisar om handpåläggning i förbindelse med nådegåvor, tjänster, den helige Ande och helande, så är Gud suverän och kan göra saker som han vill. Många gånger vill Han göra dessa saker utan handpåläggning. även det läser vi om i Bibeln. Men likväl säger Hebreerbrevet att handpåläggning hör till barndomsläran.

Dopet - lydnad och bekännelse .

Vad är dop för något? I rädsla för att bli uppfattade som att vi har samma teologi om dopet som Luther, så har baptisterna ofta krymt ihop dopet till att bara gälla som en bekännelse och lydnadshandling. Men dopet är något mer än det. Likväl kan vi ju se lite på det först.

Bibeln säger gång på gång att den som tror och vill vara en Jesu Kristi lärjunge, ska låta döpa sig. Jag kommer lite längre fram att citera några bibelställen. När vi handlar på det som Guds ord säger om dopet, så är det att vara lydig. Gör vi inte det Bibeln säger, så är det olydnad. Detta är mycket enkelt. Och eftersom det är Gud som står bakom Bibeln, så handlar det om lydnad eller olydnad mot Gud själv.

Så dopet är en aktiv bekännelse för alla att jag vill följa Jesus. Dopet blir då ett förbund, eller avtal mellan Gud och mig. Det är ett avtal som bevittnas av andra människor. Jag önskar att leva med Jesus, därför överlåter jag mig till Gud i dopet. Jag vill leva för Gud.

Dopet - död och begravning

Rom 6:11 : Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. Detta säger Paulus i samband med dopet. Paulus använder död och begravning som bilder när han talar om dopet. Därför kallar vi också den bassäng som dopet sker i för dopgrav. Poängen är alltså att när du blir frälst och ger ditt liv till Jesus Kristus, då börjar du ett helt nytt liv. Den gamle Ulf Magne dör. Den Ulf Magne som synden hade både makt och rättighet över, dör. Då blir dopet en begravning av den gamla människan. Allt det gamla är borta. Vi går inte runt och bär på likkläderna. När Jesus uppväcker Lasarus från de döda, då reser han upp Lasarus till ett nytt liv. Men när Lasarus kommer fram i gravöppningen så har han likkläder som binder honom. Därför säger Jesus: Lös honom och låt honom gå!

Det är något av det som sker i dopet. Vi lägger bort det som hör döden till, och vi frigörs till ett nytt liv. Vers 4-5 i Rom 6 säger: Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.

Dopet - en del av frälsningen.

Så finns det någon som tänker som så här: Är det inte så, att detta egentligen hör frälsningen till ? Och det är helt riktigt. Dopet och frälsningen hör ihop enligt Bibeln. Det är inte meningen att det ska skiljas från vartannat. Dopet hör frälsningen till. När du väljer att följa Jesus så är dopet en efterföljelse. Dopet frälser dig inte, det gör ingen yttre handling, men dopet är en följd av frälsningen. Och då tar vi en titt på Apostlagärningarna . För gång på gång ser vi att Ordet blir förkunnat, folk kommer till tro och blir döpta. Utifrån det kan vi gott säga att omvändelsen, eller frälsningen, består av tro, dop och den helige Ande.

På pingstdagen (Apg. 2) förkunnar och vittnar Petrus om Jesus Kristus. De som hör känner att ett stygn i hjärtat och frågar vad dom ska göra. Och Petrus får hjälp av de andra lärjungarna att döpa, och dom döper 3.000 människor.

Senare läser vi om Filippus och hovmannen i Apg. 8. Filippus utlägger Guds ord för hovmannen. Detta skapar tro och han blir döpt.

När vi läser om Paulus omvändelse i Apg. 9 , så ser vi hur Ananias kommer till Paulus och förklarar vad som har hänt, och ber för Paulus. Då blir Paulus döpt.

Här kunde vi fortsätta vidare med fler exempel från Apostlagärningarna, (vi har gett ut ett häfte om dopet, där du kan läsa mer grundligt om detta och annat.) Hela tiden ser vi hur tron kommer före dopet. Och före tron kommer förkunnelsen. Bibeln säger väldigt klart hur tron uppkommer: Tron kommer av förkunnelsen som man lyssnar på. Rom 10:17. Och när för- kunnelsen i en eller annan form har skapat tro hos dig, då visar Bibeln oss att nästa steg är dopet.

Barndop eller dop av troende?

”Ja, men jag är ju döpt som liten,” säger nån. Då ska vi se lite på vad Bibeln säger om det. För det första så har vi redan sett, att innan dopet så ska den som blir döpt höra förkunnelsen och komma till tro. Det säger Bibeln väldigt klart. Så säger Bibeln oss något i Apg. 19:1-6. Där är det nämligen några lärjungar som trodde på Gud, de hade omvänt sig, och hade blivit döpta - men ändå döper Paulus dem. Varför gör han det? Jo, därför det dop som dom var döpta med, inte var ett kristet dop. De hade nämligen inte hört om den helige Ande. Dessa lärjungar var egentligen i en mycket bättre situation än de som döps som spädbarn. För de trodde på Gud Fadern, de hade fått undervisning och trodde på Messias, och utifrån denna omvändelse och överbevisning hade de låtit döpa sig. Men de hade inte hört om den helige Ande. Det betyder att de inte kände till den treenige Guden. Då var det inte nog att undervisa dem om Anden. För när ett dop är utfört på fel grunder, då är det inte ett kristet dop. De hade gått igenom en vattenritual, men inte ett kristet dop. Så Bibeln visar oss med all tydlighet att dopet är en medveten handling från vår sida, som ett resultat av att vi tror.

Om tron på den treenige Guden som Bibeln talar om, inte är levande tillstädes hos den som blir döpt, är det inte något dop. Vad gör vi då med det? Jo, vi gör som lärjungarna i Efesus - vi låter oss döpas till Herren Jesu namn.

Så vi ser hur dopet är en del av frälsningen, ett resultat av att vi tror. Det är en bekännelse ut mot andra människor att vi vill leva med Gud, och det är en lydnadshandling mot Guds befallning. Och till sist så är det en förening med Kristus, ett ömsesidigt förbund eller avtal.

Detta med dop och handpåläggning räknas alltså som barndomslära av hebreerbrevets författare.

3. De dödas uppståndelse och den eviga domen

Alla människor ska dö en gång. Någon kan tycka att det är plågsamt att bli påmind om det, och de får en otrygghetskänsla. Det är det något okänt och skrämmande för många det som har med döden att göra. Ändå vet vi alla att vi en gång kommer att dö. Det är människans lott att en gång dö, säger Bibeln.

Gud önskade inte döden

Det är egentligen inte något speciellt med det, det är helt naturligt. Det att dö är en naturlig del av livet för oss idag. Men Gud hade från början inte tänkt att vi skulle behöva dö. Det kan vi läsa i 1 Moseboken. För Gud satte i Edens lustgård två speciella träd (mellan alla de andra.) Det ena trädet gav kunskap om gott och ont, medan det andra gav evigt liv. Det var vidare förbjudet att äta av det första trädet, men det trädet som gav evigt liv, hade inga restriktioner. 1 Mos 3:22b-23: ”Må han nu inte räcka ut sin hand och ta också av livets träd och så leva i evighet. ” Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård.

Gud ville alltså i utgångsläget inte att människan skulle dö. Men när de hade gjort den Onde till sin herre med att lyda honom, så kunde han inte tillåta ondskan att leva evigt genom människan. Därför stängde han tillträdet för evigt liv.

Genom detta ser vi också att ondskan är tidsbegränsad - lyckligtvis. Det onda har en kort tid här på jorden. Om du vill läsa om hur ondskan ska sluta sina dagar, så kan du läsa om Guds slutliga seger över allt det onda i Johannes uppenbarelse. Men poängen var att vi alla kommer att dö (de av oss som inte lever när Jesus kommer.)

Livets träd är tillgängligt igen

Då har jag en revolutionerande nyhet. Det träd som ger evigt liv har blivit tillgängligt igen. Den som äter och tar till sig av detta träds frukter ska aldrig i evighet dö, utan leva om än han dör. Det trädet, korsets träd, blev planterat på Golgata. Det bar fram en frukt som kallas frälsning. Och alla som tar till sig av frälsningen, får evigt liv. Detta är självklart bilder, och jag hoppas du ser sammanhanget.

Evigt liv är åter tillgängligt för oss. Så när vår kropp skrumpnar innan vi dör - så lever vi vidare med Kristus. Vi var ju inne på det här när vi talade om dopet. När vi tar emot frälsningen begravs den gamla döda människan, och vi reses upp till ett liv med Kristus. Det gamla döda livet är borta och något nytt levande har blivit till. Och det levande som vi har fått kan ingen ta livet av. Döden är inte någon seger över det onda längre - tvärtom.

Uppståndelsen från det döda har börjat

Därför, när vi talar om uppståndelsen från de döda, så startar den redan när vi reses upp ur dopgraven. Då reses vi upp till ett nytt liv med Kristus, Rom 6. Men även om vi är levande med Kristus, så lever vi under det som kallas förgänglighet. Det är detta som gör att kroppen åldras, blir skröplig och till slut slutar att fungera. Men det är inte någon verklig död. I det ögonblick kroppen stannar av, då möter vi Jesus ansikte mot ansikte. Den som är förberedd på det ska glädja sig, andra ska få andra upplevelser. Vad är då detta? Det är de dödas uppståndelse och den eviga domen!

Jesu återkomst

Den som lever fysiskt här på jorden när Jesus kommer igen, kommer att se och få uppleva att döda uppstår, som det står i 1 Tess 4:16-18: Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först ska de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. Vi tar även med ett par andra bibelställen om Jesu återkomst Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra. Matt 24:30-31.

Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och seger vunnen. 1 Kor 15: 52b-54

Jesus kommer tillbaka, de döda uppstår, och vi står där inför Jesus Kristus. Vad sker då? Då kommer den eviga domen! Joh 3: 18-19 säger: Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Domen är rätt och slätt att Gud drar konsekvensen av vad du har valt att tro och vad du valt att göra här i livet. Den som tror på Jesus Kristus kommer inte att bli dömd. Eller för att säga det på ett annat sätt; den som tror på Jesus Kristus ska bli frikänd.

Jag är glad för att Gud inte ger oss det vi förtjänar. Hade det gått på förtjänst så skulle det inte blivit särskilt bra saker. Men om du tror på Jesus Kristus då förtjänar du nämligen att få mer än du förtjänar.

Du är ansvarig för ditt liv

Men även om vi inte får en dom över våra liv, även om vi blir frikända, så ska både du och jag stå till ansvar för våra gärningar. Matteus 25 är väldigt klar över det. I detta kapitel har vi först berättelsen om de fem kloka och de fem oförståndiga jungfrurna. Denna berättelse handlar om att ha allt i ordning när Jesus kommer. Om någon lider brist på något när Jesus kommer, så är det inte lönt att springa i gårdarna för att hitta det, eller ordna upp något - då är det för sent. I dag ska du förbereda dig på Jesu återkomst.

Så fortsätter kapitlet med liknelsen om talenterna. Du kommer att ställas till svars för hur du har använt de gåvor som Gud har gett dig. För Gud har gett oss både naturgåvor (anlag) och nådegåvor. Han har gett oss det för att vi skall använda det. Då hoppas jag han säger till dig ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” Matt 25:23 Det var en annan som fick ett annat besked därför att han inte hade använt det Gud hade gett honom.

Den sista delen av Matt 25 handlar även om domen. Och här talar Jesus om vad vi har gjort mot våra bröder och systrar. Vers 40 b: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Vad du och jag gör mot andra människor ska vi stå till svars för. Är du sur och har motvilja mot andra människor, så har det med ditt förhållande till Jesus att göra. För det du gör mot andra, det gör du mot honom. Detta att tro på Jesus, är inte en billig försäkring för att slippa ta ansvar för hur vi uppför oss, i förhållande till varandra. Tvärt om, det är en inspiration till att leva rätt. Det är en hjälp till att klara det vi annars inte skulle klara av.

Du har ansvaret för ditt liv, och utslaget av Guds dom. Men så är det också så, att vi ibland verkligen vill och har försökt, att göra det vi upplevde som Guds vilja, men inte fick till det - vi misslyckades. Inget blev som vi hade tänkt det. Då skall du veta att Gud ser till ditt hjärta. Han såg att du ville, och det är det som han förhåller sig till.

Om du är lat, och inte ids att göra något för Gud, om du inte vill använda dina anlag och gåvor - då tror jag inte Jesus blir något vidare glad åt det. Men om du är villig, om du prövar, då vill han belöna din villighet till att efterfölja honom.

Varför heter det evig dom? Jo, därför att när domar är avkunnade, när du har fått frikännande eller dom, då kan du inte överklaga. Du kan inte få saken prövad på nytt, domen är slutlig, och den är evig. Det finns två vägar av domen. Många önskar sig en tredje möjlighet. Ibland har jag önskat att jag kunnat säga som Jehovas Vittnen, att Harmageddon kommer, och så är det färdigt med det! Efter det så är det äntligen evig salighet, eller inte något. Det är bara en hake med detta - det stämmer inte med Bibeln. Det finns två vägar efter domen. Den sista versen i Matteus 25 säger det med all tydlighet: ” Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” Himmel eller helvete, valet är vårt. Och det som är så fantastiskt är just detta, att valet är vårt. Om du väljer Jesus Kristus, då har du redan blivit frikänd och Guds himmel är öppen för dig. Vill du läsa lite om Guds himmel, så slå upp Upp 21:4-7 och Jesaja 35.

4. Vad är målet för livet i Kristus?

Om vi skall använda Hebreerbrevets språkbruk en stund, så för att småbarn ska kunna börja med fast föda, tung kost, så har man en period med endast mjölk. Efter det så är det en mellanperiod med gröt, innan man går över till grovt bröd och ”feta rätter”. Detta kapitel är en sådan mellanperiod med gröt.

Två grupper kristna

Bibeln tar upp många saker som har med vårt liv att göra. Jag har sett en del stressade kristna som vill få till både det ena och andra för att Bibeln talar om det. Då blir det ett krampaktigt kristet liv. Men jag ser också en grupp kristna som inte tar saken så högtidligt. De är kristna och har det trevligt. Om vi är goda och snälla mot varandra så är allt bra. Jag tror bägge dessa grupper har förätit sig på andlig föda som de inte var mogna för. Någon har förätit sig på snällhet, utan att se sammanhanget, och så blir de slappa med sitt kristna liv. Medan den andra gruppen har gått direkt på fast föda och fått ”magkramp”. För innan vi kan få saker att fungera i våra liv, så ska vi söka Gud. Vi bör få det rätta målet för våra liv. Vad är vårt mål?

Vad är ditt mål ?

Det står i Hebreerbrevet 5: 13-14 vad som är fast föda; Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont. Är då målet att leva rättfärdigt? Är målet att leva heligt, ha ett gott liv, vara lycklig, kunna skilja mellan gott och ont? Vad är målet? Jag tror många kristna lever utan att ha målet klart för sig.

Jag har en dator, ändå är det så att jag inte har någon kunskap om data. Hur datorn fungerar, förstår jag inte. Nu för tiden, strävar jag våldsamt efter att försöka ta reda på vad slags maskin, det är som jag har. Det jag kan är bara användandet av ett par program. Så får jag lite hjälp ibland av folk som kan det här bättre än jag, när jag kör fast. Och för en tid sedan lånade jag ett häfte, som ledde mig till stor förnyelse i användandet av det ena programmet.

Ofta känner jag att vårt förhållande till Gud och Guds rike är på samma sätt som mitt förhållande till datorn. De stora linjerna känner vi inte till. Han som står bakom alltsammans känner vi dåligt. Det vi kan är ett par ”program”. Så länge vi håller oss till det vi kan, går allt bra. Så kan det hända att vi får låna ett häfte och upplever förnyelse genom det. Men vad är målet med ditt liv?

Målet med mitt liv är inte att leva helig. Målet är inte att vara rättfärdig, att bli lycklig o.s.v. Men allt detta tror jag kommer att falla på plats, på väg mot det som är målet.

Ära av människor

Även om det kanske inte är något uttalat mål, så tycker de flesta av oss om att bli ärade av människor. Vi vill gärna bli respekterade. Det känns gott när andra rosar oss. Det är riktigt att rosa varandra, vi ska ge varandra ära - det är viktigt. Bibeln säger också: tävla om att hedra varandra. Vi skulle ha varit flitigare till det. Men om du söker ära av människor, då är ditt mål fel. Det är inte något som är så osäkert som människors ära. Jesus blev hyllad som om han vunnit guld i samtliga OS-grenar, och bara en vecka efter denna hyllning spottade de på honom och dräpte honom. Så kan människors ära vara.

En del kristna arbetar verkligen hårt och samvetsgrant på arbetsplatsen. Det är bra. Vi ska göra vårt arbete som om det var för Gud - och kanske det är det?! Men det är också några kristna som får stor ära av sina arbetskamrater för den insats dom gör, utan att någon vet att dom är kristna. De har arbetat tillsammans i åratal utan att det har kommit fram vad den kristnes mål är, annat än att göra ett bra arbete.

Guds ära

Vad är ditt mål i livet? Om du inte vet det, då tror jag du kommer att ”föräta” dig på ett eller annat sätt när du tar till dig av den fasta födan från Guds ord. Målet, det är att ära Gud. När du söker Guds ära så kommer det du gör att ha rätt motiv. Då blir det självklart bra och gott när du får människors ära, men det blir inte viktigt. Det viktiga är att vara till ära för Gud, och få hans ära. För vi kan också få ära av Gud. Joh 12:26 b: Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. Ef 1:12: för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.

Den insats du gör i församlingen gör du för att ära Gud, inte för att du kan, eller för att någon måste göra jobbet. Vi vill ära Gud som satte sin församling på jorden, och som genom den sprider sitt budskap om frälsning och frihet för alla människor. Den insats vi gör i arbetslivet gör vi också för att ära Gud, som ger oss kraft och hälsa till att kunna arbeta.

Lev ditt liv till Guds ära. Lär känna ”hjärnan” bakom det hela - inte bara ett par ”program”. Vi har många specialister på olika program i Guds rike. Några vet hur gudstjänsten borde vara, någon har specialiserat sig på helande, helgelse, synder o.s.v. Vi behöver inte fler specialister, utan människor som tror på Gud och som lever nära honom. Människor som lever för att ära Gud, det är vad vi behöver.

Vad söker du med ditt liv? Söker du beröm av människor, söker du att tillfredsställa dina behov, eller söker du Guds ära?

Lär känna Gud

Jag tror att det viktigaste för tiden framöver, blir att lära känna Gud. Alla de olika teman, är säkert utmärkta (jag har både predikat, och kommer att predika över flera av dem), men då måste vi ha målet klart för oss. Vi vill lära känna Gud, vi vill komma inför honom. Vi vill ära Gud med våra liv. Motivet för det vi gör är Guds ära. Och när vi kommer nära Gud, då är det något som blir levande i oss. Vi kan kanske inte fullt ut förklara vad det är, men det gör stor skillnad i våra liv. Det är en ny dimension, något heligt och evigt. Jeremia 29:13 säger: Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig, om ni frågar efter mig av hela ert hjärta. Det är faktiskt inte passivt bara, att han vill låta sig finnas, om någon ger sig tid att söka honom. Gud kallar oss in i sin närhet.

1 Mosebok 3:9 talar om att Gud kallade på Adam och sa: ” Var är du?” Var är du? Var är dina tankar? Vad är ditt mål? Han frågar efter oss, därför att det är något han vill oss. Han vill ha dig och mig in i sin närhet.

Var normal

Många kristna har dessvärre inte något högre mål än att bli normala. Vi skall vara som alla andra. Paulus tillrättavisar de kristna i Korint för att de just var som alla andra. De var normala och vandrade på mänskligt vis. 1 Kor 3:3.

Gud har en större plan för dig och mig, än att vi bara skall vara normala eller bli bättre människor. Han vill att samma kraft som uppväckte Kristus från de döda, skall strömma genom oss. Att bli normala som alla andra är inte tillräckligt. Vi skall bli lika Jesus. Gud kallar oss in i sin närhet för att vi ska bli lika honom.

Bli lik Jesus

Det är ju så, att de som vi är tillsammans med, påverkar oss. Äkta makar blir mer och mer lik varandra. Vi blir mer och mer lika dem som vi är tillsammans med en längre tid. Om du har som mål att bli mer lik Jesus Kristus så säger det sig självt vem du bör vara tillsammans med!

När Moses kommer ner från berget så strålar hela hans ansikte. Varför gjorde det? Jo, därför att han hade varit tillsammans med Gud och fått något av Hans sken över sitt liv. För att vi ska kunna ta till oss och leva i de djupa sanningar som vi finner i Guds ord, det som Hebreerbrevet kallar för ”fast föda”, så måste vi se dessa ting i dess rätta förhållande. Målet är inte att bli en mästare i rättfärdiga ord, utan att bli lik Jesus. Men hur blir jag lik Jesus? Jo, med att vara tillsammans med honom!

På vilket sätt är vi tillsammans med Jesus?

I avslutningen av detta kapitel skall vi nämna tre sätt att vara tillsammans med Jesus på. Det är inte meningen att man kan välja en av dessa tre, utan att allt detta ska fungera i mitt och ditt liv.

* Jesu Kristi lemmar på jorden är församlingen, Guds församling. Att vara aktiv i församlingen är därför ett sätt att vara tillsammans med Jesus.

* Guds ord, Bibeln, är så nära knuten till Jesus att Johannes kallar Jesus för Ordet. Därför kan vi vara tillsammans med Jesus, med att läsa Bibeln.

* Bön är att tala med Gud. Genom bönen har vi därför också kontakt med Jesus.

Var tillsammans med Jesus på olika sätt, och du blir mer och mer lik honom. Och den kraft som uppväckte Jesus från de döda blir mer och mer levande och verksam i dig.

5. Rättfärdighet

Rättfärdiga ord, eller rättfärdighet/rättfärdighetsgörelse är tema för detta kapitel. Det hörs ju tydligt vad vi har fått med oss, tänker många. Luther predikade ju en del om rättfärdiggörelse av tro. Och många predikanter efter honom har predikat detsamma. Men när jag har hört kristna prata med varandra om rättfärdiggörelse, så hör jag dom säga, att detta är ett känt ämne, men de vidare samtalen avslöjar, att det är mycket här som dom inte har fått med sig. Vi ska också tänka på att det är olika på kunskap, och kunskap som blir levande för oss. Då Luther fick problem med sin kyrkas lära, och upptäckte att rättfärdiggörelsen skedde av tro, så var det medan han arbetade med Romarbrevet. Slå därför upp Paulus brev till Romarna.

Guds rättfärdighet

Vad handlar Guds rättfärdighet om? När vi läser i Gamla Testamentet så kan vi se att Gud är rättfärdig i sig själv. Rättfärdighet är en egenskap hos Gud. Han är rättfärdig, och allt vad han gör är rättfärdigt. I Mose lag får vi Guds bud uppenbarade. Den som lever efter Guds bud är en fullkomligt rättfärdig man. Den som bryter Guds bud, är en syndare. Och Gud, som är rättfärdig, dömer syndaren.

Nu borde det ”ringa någon klocka” hos oss. För ingen klarar av att leva helt och fullt efter Guds bud. Vad blir då summan av detta. Summan blir det som Paulus säger i Romarbrevet 3: 22 b, 23; Ty här finns det ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Alla har syndat, ingen av oss kan slå sig för bröstet och säga: ”Här ser du människan som förtjänar ära från Gud. För detta med Guds bud är något jag kan, och som jag lever i.” Det vi säkert kan säga är, att vi önskar leva efter Guds bud.

Vi har alla syndat, och därmed står vi egentligen under Guds dom. I 1 Joh 1:8 a står det: Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva...... För alla har ju syndat. Egentligen förtjänar vi att få den lön som synden ger. Men helt oförtjänt visar Gud oss en annan sida av sin rättfärdighet. Han är inte bara rättfärdig, utan han gör också rättfärdig. Rom 8:33 b; Gud är den som rättfärdiggör. (1917 års övers.)

Rättfärdig = upprest, frikänd

Det är viktigt att se vad det betyder. För det första så är synd och rättfärdighet varandras motsatser. På samma sätt som svart och vitt. Ingenting kan vara vitt och svart samtidigt. Bibeln säger att Gud är ljus, i honom finns det inte något mörker. Varför det? Jo, därför att Han är rättfärdig. Grundbetydelsen av ordet rättfärdig kan bl.a. beskrivas som rätt eller upprest. På samma sätt som synden bl.a. är det nedböjda. Och vi kan inte både vara nedböjda och uppresta samtidigt. Svenska Folkbibeln 1998 skriver i Rom 8:33 b, Gud är den som frikänner.

Fisketur på glömskans hav

Om du har gjort något dumt, eller sagt något dumt, så känner du dig eländig. Så kan vi tänka oss att den som du har gjort detta mot, kommer till dig och säger: ”Låt oss stryka ett streck över det här. Jag är glad över dig och förlåter dig.” Då blir du upplyftad. Det du har gjort är inte ogjort, men det är förlåtet och ur världen. När du möter denna människa igen, så tjatar du inte mer om hur eländig du är som har sagt och gjort både det ena och andra. Om du aldrig ska förstå att det är förlåtet och ur världen, ja då blir det tungt att träffa dig. Det är samma tjat varje gång.

Så är vårt uppförande ofta inför Gud. Gud har rest upp oss, frikänt oss. Han har gjort oss rättfärdiga, men vi tjatar om hur syndiga vi är. Men vi är ju inte syndiga, för Gud har gjort oss rättfärdiga. Alla de gamla ruttna synderna har han kastat i ett hav, som heter glömskans hav. På det havet ligger det en båt och gungar på vågorna. I denna båt sitter du och fiskar. Hur många gånger har inte du dragit fram saker som Gud har förlåtit och glömt. Saker som du har gjort som far runt i ditt huvud. Gud har förlåtit det och kastat det i glömskans hav, och där är det faktiskt fiskeförbud. Ska du fiska, så gör det på nådens hav - där får du finare fisk.

Har Gud tagit din synd, så har han gjort det. Då är du rättfärdig, upprest, frikänd och inte en syndare.

Vi byter namn

I Romarbrevet 5: 8-9 står det: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Den gången du var en syndare, gjorde Jesus något för dig, som istället för att vara en syndare skulle bli rättfärdig. Vi ska även ta med vers 10: Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Du kan inte vara försonad eller vän med en fiende. De är motsatser. Om de har blivit vänner, så är de inte längre fiender. En syndare är inte försonad med Gud, men han kan bli det, och då byter han namn, från syndare till rättfärdig.

Då är det också viktigt se, att detta med vara rättfärdig inte betyder, att allt vi gör är så fantastiskt bra, utan det betyder att Gud har förlåtit oss, och då är vi fria!

Frihet och nåd

Du är fri från synden. Oavsett vad du har gjort, så är du fri. Jesus har gjort dig fri från syndens och dödens lag. Han har förklarat dig för rättfärdig. Han har tagit allt det dumma du har gjort, all din synd, du har den inte längre - du är fri! Detta att vi har blivit kvitt synden på det här sättet, att vi har blivit vänner med Gud, det kallas nåd. För det är omöjligt för oss, och vi har inte gjort oss förtjänta av det, men för Gud är allt möjligt. Gud ger oss det här som en gåva.

Mer synd - större nåd

Om vi tänker lite mer, så är det ju förnuftigt att tänka sig att ju mer synd vi har, ju större blir nåden. Denna tanke var inte heller främmande för Paulus, därför börjar han nästa kapitel, Rom 6, på följande sätt: Vad ska vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Vi ska inte längre leva i synd. Den som lever nära Gud syndar mindre och mindre. Det är det som kallas för helgelse.

Vad är synd?

Vi ska vara klara över att synd inte först och främst är knutet till enskilda handlingar, utan till ditt och mitt förhållande till Gud. Det har att göra med vilket mål du har för ditt liv. Vad är ditt mål? Det var tema för det tidigare kapitlet. Om du har bestämt dig för att leva med Gud, och du vill vara till ära för honom och du vill leva nära Gud, ja då kommer du till målet. Detta att bomma målet, är en av de vanligaste förklaringarna, på ordet synd. Den som lever med Gud bommar inte målet, men han kan snubbla lite på vägen.

Att vara en syndare är att ha ett ödsligt, tomt förhållande till Gud. Har vi det så, då bryts vi ner, blir nedböjda under synden - men Gud förmår lyfta upp oss och göra oss rättfärdiga. Att bli rättfärdig är inte ditt verk. Att du inte är en syndare längre, det ska inte du ha ära för. Det är Guds verk i oss.

Fri från syndens makt

Även om du är gjord rättfärdig, så händer det likväl att både du och jag begår synd. Men vi blir inte syndare för det. Du blir en syndare om du faller bort från Gud. Så är det, därför att vara en syndare är att leva borta från Gud. Men det är klart att det riskerar du göra eftersom du gör synd, utan att göra upp med den och be om förlåtelse. Men när du har målet klart för dig: du vill leva nära Gud och ära honom, då vill du aldrig bli en syndare igen, för du är rättfärdig och i den rättfärdiggörelsen vill du leva. Synden har inte längre någon makt över dig - du är fri.

Paulus talar just om detta i Rom 6 , att vi är att räkna som döda för synden. Jesus har vunnit seger över syndens och dödens makt, därför är vi inte längre tvungen att synda.

Gud ser dig genom ett filter

Om det är något från det här kapitlet, som du vill välja ut för att komma ihåg, så kommer det nu: när Gud ser på dig, och du har valt Jesus Kristus, som herre i ditt liv, då ser Han dig genom Jesus Kristus. Det blir som ett filter. Detta filter tar bort all synd och orenhet. Så Gud ser fullkomlig renhet, oavsett hur eländig du känner dig. För Jesus har tagit bort det, och du är fri.

6. Att skilja mellan gott och ont

Detta kapitel handlar om de sex sista orden i Hebr 5:14: Att skilja mellan gott och ont. Det hörs ju enkelt det också, men jag tror vi ofta behöver en gåva för att se i större perspektiv, i sammanhangen. För att vi ska kunna skilja mellan det goda och det onda, måste vi ha en helhetssyn och även en långsiktig syn. Någon gång är det lätt att skilja mellan gott och ont, medan det andra gånger är svårare, att veta vad som är vad. Någon gång kan t.o.m. det som är ont se gott ut, i den första omgången. Då förstår vi hur viktigt det är att kunna skilja mellan det goda och onda.

En bit eller helheten?

Tänk på musen som du kanske har i källaren. En dag ser den att du lägger fram en god liten ostbit. Det är en snäll människa tänker den och luktar på ostbiten. Men plötsligt när den ska ta en bit, så smäller fällan igen. Det som verkade så bra var en dödlig fälla.

Ibland tror jag vi bara ser en bit, och den biten kan se bra ut, men hade vi tittat efter lite bättre, så skulle vi sett att det inte var bra. Gåvan att se mer, eller som Bibeln säger, gåvan att skilja mellan gott och ont. Denna gåva ligger latent i oss alla, och vi kan genom övning skärpa sinnet att skilja mellan gott och ont, Hebr 5:14. Vi kan öva upp den genom att använda den. Detta sker inte över en natt. Det är något som kommer att stärkas genom att i flera år ha vandrat med Herren.

Att pröva andar

Denna gåva att skilja mellan gott och ont, är samma gåva som 1 Korinterbrevet 12:10 talar om. För avsikten med att pröva andarna, är just att skilja mellan gott och ont.

Oddvar Tegnander skriver i sin bok om den helige Ande, att pröva andar betyder att se bakom det yttre, innanför det inre och även att skilja mellan det som är från Gud och det som inte är det. Detta är en mer direkt översättning från grekiska, och då ser vi tydligare likheten. Det handlar alltså om att skilja mellan det goda, som är från Gud, och det onda, som inte är från Gud.

Alla kan detta

Det som då blir spännande är att Hebreerbrevet tydligt visar att detta kan vi öva upp. Det är inte bara gett till några utvalda profeter. Det är gett till alla som har blivit ”andligt vuxna”. Att vara ”andligt vuxen” handlar inte om ålder, utan om vad du har tagit till dig från Gud och hans Ord. För den som endast tar till sig av det grundläggande (mjölken), han är inte mogen för denna gåva. Men den som har gått vidare kan skilja mellan gott och ont.

En viktig gåva

I den tid som vi lever i nu, är det knappt någon gåva som är viktigare än denna. Det är en press från alla håll och kanter. Det är en läromässig press. Vi ska hänga med på trender, vad som är ”inne”. Vi ser hela tiden strömningar i kristna sammanhang.

Ofta är det helt riktigt. Det är bara olika sidor av evangeliet som blir fokuserat i olika tider. Men vi har även osunda strömningar, som är upptagna med vad som är populärt. Det är viktigt att vi mitt i alla lärdomar och strömningar kan skilja mellan gott och ont, och att vi håller en stadig kurs utifrån Bibeln.

Goda och onda makter

1 Tim 4: 1-2 säger något om kommande tider - kanske är det nu? Det står hur som helst: Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten. Det är inte så ofta som vi står ansikte mot ansikte med onda andar. Det är inte heller så ofta vi hör att de talar. Men det betyder inte att de inte finns. De flesta av oss varken ser eller hör andarna, men ändå försöker de att påverka oss. De flesta av oss ser inte Gud med ögonen eller hör honom med våra öron, men ändå vet vi att han finns. Vi tror på honom och vi har upplevt honom i våra liv. På samma sätt som goda makter finns, så finns även onda.

Det onda som vill påverka oss kan enligt Bibeln vara på flera områden som; lära, moral och tro. Det gäller alltså hela vårt liv. Därför är det så viktigt, att vi övar upp oss till att skilja mellan det som är gott, och det som är ont. Men hur vet vi vad som är vad? För det handlar ju inte på vad jag känner är gott, det kan ju visa sig vara fel.

Lär det grundläggande och lev i det

När vi säger att skilja mellan gott och ont är för de vuxna, så för att kunna veta vad som är gott måste vi ha en solid grund. Vi måste ha lagt bakom oss det grundläggande, inte så att vi skulle ha glömt det, utan för att vi har byggt på en sådan solid grund för vårt kristna liv att detta är en självklar följd. Vi ska känna Gud, veta vad som är målet för våra liv, vi ska ha kunskap i Guds ord, och vi ska ha en vilja som är underlagd Jesus Kristus, vår Herre.

De grundläggande tingen ska vara självklara för oss:

1. Vi ska ha omvänt oss från döda gärningar

2. Vi tror på Gud

3. Vi har låtit döpa oss som Bibeln säger

4. Vi praktiserar handpåläggning

5. Vi vet att de döda ska uppstå en dag

6. Vi vet att den eviga domen kommer,

då vi ska stå inför Guds tron

7. Vi vet vad som är målet för vårt liv

Vi har upptäckt rättfärdiggörelsen i våra liv. Då är vi på väg att kunna öva upp till att kunna skilja mellan gott och ont. Alla de här punkterna på listan här uppe, har varit en del i det här häftet. Läs genom det en gång till, och låt det få fäste i dig.

Jag hoppas vi aldrig kommer fram till att vi är förnöjda med det som vi har sett och erfarit, som det tydligen gjorde både hos dem som mottog Hebreerbrevet och församlingen i Korint , som Paulus skriver till. Det är så fantastiskt mycket mer att hämta från Gud och hans Ord. Fast föda finns det mycket av både inom ämnen som försoningen, förbundet och många fler. Jag vill gärna vidare, jag vill gärna ha mer. Ta tag på det Gud ger, så du växer andligt, och inte bara blir en förväxt ”barnunge”.

Gud välsigne dig!