Synd och Rättfärdiggörelse

Undervisningen är skriven av Pastor Ulf Magne Lövdahl, Norge. Översättare Sigrid Forslin

Innehåll

Kap. 1 Synd
Kap. 2 Arvsynden
Kap. 3 Rättfärdiggörelse
Kap. 4 Den syndfria människan
Kap. 5 Var medveten om vem du är
Kap. 6 Helgelse
Kap. 7 Jesus kom för att göra slut på synden

Bibelcitaten är hämtade ur Svenska Folkbibeln 1998

1. Synd

A. Vad är synd ?

Vi ska börja med att citera tre bibelverser:

* Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar. Jakob 4:17

* om synd, ty de tror inte på mig. Joh 16:9

* Ty allt som inte sker av tro är synd. Rom 14:23 b

Den egentliga grundsynen, är att man inte tror på Gud. Den värsta synden är inte otukt, stöld, mord och trolldom - utan det är att man inte tror på Jesus Kristus. Därför kan vi säga att allt som leder dig bort från umgänget med Herren, är synd. En konsekvens av det blir, att synd för dig och synd för mig, nödvändigtvis inte är detsamma. En handling eller tanke kan leda dig bort från umgänget med Jesus, medan det inte har någon negativ inverkan på mig. Men även om du är stark nog, så skall du också ta hänsyn till andra. Dina handlingar får inte föra andra på avvägar, för då blir dina handlingar till synd. Det är det Paulus talar om i Romarbrevet 14.

Efter att ha läst det så vet vi, att om vi har blivit påminda om att göra något gott, och inte gör det, då är det synd. Det är synd att inte följa Guds bud. Det är Han som påminner dig om olika saker, för att Hans plan skall bli fullföljd. När vi gör det Herren säger till oss att göra, så är vi med om att fullfölja Hans plan, oavsett hur stort eller litet det är det Han vill vi ska göra. Bibeln påminner ständigt om vikten av att göra gott. Den helige Ande påminner oss om saker i det dagliga livet. Att inte följa dessa påminnelser är synd.

Tron är också central i fråga om synd. Om du gör något som bryter mot din tro, då syndar du. Avsnittet i Romarbrevet handlar om mat. Om du tvivlar på om du kan äta griskött - så låt bli. Det som inte sker i tro är synd. Är du osäker på om något är rätt eller fel, så gör det inte. Du måste ha tro för det du gör.

Du får ingen lista av mig över vad som är synd eller inte. Det skulle nog vara lika stor synd, att göra en sån lista, som att göra något av det andra som nämnts. Guds ord överlåter mycket av denna värdering till den enskilde, utifrån styrka och tro. Vi har alla fått en ”lista” i våra hjärtan. Vi har fått Guds lag i våra hjärtan, lyssna till den. Du känner när något är fel. Den helige Ande vägleder oss om rätt och fel. Han visar oss synden i våra liv.

Han väntar inte som många tycks tro, att ge dig råd tills du har gjort något fel. Han står inte efteråt och visar på att detta skulle du inte ha gjort. Han vill ge dig det rådet innan du har gjort något fel. När du tvivlar på något, så fråga Gud - då blir du överbevisad om vad som är rätt.

B. Vad leder synd till?

Syndens yttersta konsekvens är döden. Ty syndens lön är döden, säger Rom 6:23 b. I första hand är det tal om den andliga döden, men fysisk nedbrytning och död ligger också väldigt nära. Genom ett aktivt liv i synd, så bryts även kroppen ner. Några synder är klart mer nedbrytande på kroppen och skapar mer sjukdom än andra. Men alla synder har samma verkning på ditt andliga liv.

Psalm 32: 1-5 talar väldigt gott om en som upplevde Guds förlåtelse och rening, när han höll på täras bort av synden. Det är David som syndat. Det han hade gjort var att ta en annan mans hustru, helt riktigt först när kvinnans man var död, men det var David som sörjt för att han dog. Så vi kan gott säga att det var en dubbel synd. Så kommer profeten Natan och avslöjar för David hans synd. Då skriver David Psalm 51 som är en bön om förlåtelse. Han bekänner sin synd och ber om förlåtelse. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig, vers 12-13.

När han får svar på sin bön och Gud förlåter honom, då skriver han Psalm 32. Där står det i vers 1-5: ”Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek. Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.” Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.

Vi ser hur synden plågade David. Det var så illa att han kände att han stönade dagen lång. Han tärdes bort säger han. Livskraften försvann. Det är just det som synden gör med oss. I början märker vi det inte, men vart efter bryts vi ner. Men så bekände han sin synd - det är viktigt. Vi ska bekänna synden, då blir det som vers 11 säger: Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, och jubla, alla ni rättsinnige.

C. Syndafallet

Vi berörde syndafallet även i studiehäftet Bibelns synsätt, och det är viktigt att du har gått igenom det temat innan du börjar på detta om synd, rättfärdiggörelse och helgelse. Människan var i begynnelsen skapad utan synd, till ett liv utan synd - i Guds närhet. Det är omöjligt för Gud att skapa synd eller syndare, därför att det är oförenligt med Hans natur. Så det finns alltså något som Gud inte kan. Allt som Gud skapade var gott. Han kan inte göra eller skapa något ont. Varifrån det onda kommer ska vi gå in på senare i undervisningen.

Människan blev skapad för en paradistillvaro, utan någon form av synd. Denna tillvaro kallar Bibeln för Eden. Där finns inte hat eller våld. Där är det vänskap mellan alla. Allt är gott, allt är underlagt Guds godhet. Det som sker, är att Gud ger människorna en enorm tillit, i och med att han överlåter hela skaparverket, i deras händer. Dom ska råda över allt. Så sker det en katastrof, som 1 Mos kap. 3 talar om, nämligen syndafallet. Vad är detta fall? Det är att människorna lägger sig under djävulens inflytande. Människan ger efter för djävulens befallning om att äta av förbjuden frukt. Det handlar då långt mer än om att äta av förbjuden frukt. Det är inte en vanlig orm. Det människan gör är att lyda djävulen istället för Gud. För Gud hade sagt nej, djävulen sa ja. Och människan valde djävulens förslag. Och det är så att den du lyder blir din herre. Den plats som Gud hade, ger människorna till djävulen.

Eftersom hela skaparverket var överlämnat till människorna, så kom det nu under djävulens inflytande, i och med att människorna insatte honom som herre. Det är därför som Bibeln kan säga att hela världen är i den ondes våld. Det var inte meningen från Guds sida då han skapade allt så gott och vackert för människan, men människan valde detta.

Vi ska tillbaka till den enskilda människan och förhållandet till syndafallet. Det är Gud som står bakom var enda människa. Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet, säger David i Psalm 139:13. Och Gud kan inte skapa synd och orenhet, därför föds vi i renhet. Luther menade att vi föddes som syndare, och därför blev dopet så viktigt, för det var ingången till Guds rike. Synd släpps inte in i Guds rike, därför måste något göras för barnen som blev födda med synd - men det gör de inte. Det är Gud som står bakom varje människa. Den onde kan inte skapa människor. Därför tillhör barnen Guds rike intill de är vuxna nog för att välja själva: Guds väg eller syndens väg. Jesus sa själv: Guds rike tillhör sådana som de Luk 18:16 , Matt 19:14. Men den värld som vi föds in i, ligger i den onde. Därför blir vi påverkade från första stund av synden och den onde.

Jag ska försöka mig på en illustration för att förklara detta. Vi kan likna syndafallet med bombningen av Hiroshima. Det var alltså några japaner som gjorde en del onda handlingar under andra världskriget. Det var några hetsiga krigare. Denna ondska måste stoppas. Det här är ett oerhört kort och ensidigt försök, att berätta om bakgrunden till bombningen (nu tror inte att krig och bombning är någon som helst lösning, men här använder vi det som exempel.) Vi kan säga att japanerna själva var skyldiga till bombningen av Hiroshima. De blev straffade för egna handlingar. Men idag föds det barn som överhuvudtaget inte har haft med detta att göra. De blir födda långt efter att det här hände, och de har ingen del i de gärningar som utlöste bombningen. Likväl måste de leva med resultatet av det som hände. De föds in i ett samhälle med långt större möjligheter för cancer och andra sjukdomar. Många lider också idag på grund av vad som hände 1945. De föds rena och oskyldiga. De har inte funnits ett vapen i deras tankar. Ändå lider de på grund av sina föräldrars/förfäders synder.

Även om vi varken har synd eller skuld när vi föds hit till världen, får vi ändå lida under de fel som våra förfäder har gjort. Det kan kännas orättfärdigt, och det var inte Guds vilja - men så har det blivit ändå. Vi kan inte anklagas för Adams eller andras synder, men vi får leva med konsekvenserna av det som hände. Låt oss därför inte göra samma dumma handlingar, som folk har gjort före oss. Lev hellre rent inför Gud. Jesus har gjort det möjligt för oss att ge våra liv tillbaks till Gud igen - därför gör vi det, och lever inte längre med den onde som herre.

Syndafallet var en verklig katastrof. Under loppet av hela mänsklighetens historia, så är detta det värsta som har hänt, och som någon gång kommer att ske. För allt ont har nämligen sin utgångspunkt i fallet. Det är syndafallet som ledde till att den onde kom in i världen. Det var då synden kom till människan. Innan syndafallet var det ingen synd.

2. Arvsynden

I traditionell lutherdom har man hävdat att människan föds ond. Man föds med ansiktet vänt från Gud, som det sägs. Människorna ärver både synd och skuld från syndafallet. Detta leder till att även spädbarn har behov av frälsning. Detta är bakgrunden till ”nöddop”. Den onda naturen är något vi föds med, inte något vi får på vägen.

Bibeln däremot säger att vi blev skapade goda, 1 Mos 1 och Psalm 8 bekräftar detta. Vi föds med ansiktet vänts mot Gud. Men det är tydligt att vi ärver en värld under förbannelse - som en frukt av syndafallet. Den onda naturen är emellertid något vi får under vägen, p.g.a. den ondes påverkan. Från första stund som vi föds in i denna värld är vi under påverkan av denna världens furste. Men vårt eget syndafall skapar den onda naturen i oss. För Gud kan inte skapa något ont, och det är han som har format oss i vår mors moderliv.

Hesekiel 18:2-3 och Jeremia 31:29 tar tag i ett ordspråk som judarna använde. Det ordspråket handlar just om det här med att ärva synd/skuld från våra förfäder. ”Fäderna har ätit sura druvor och barnens tänder blir ömma av dem. Barnen får alltså ta skulden för fädernas synder. Jesus blir tillfrågad en gång, med anledning av en sjuk man, om det var mannen eller föräldrarna som hade syndat, eftersom han var blind. Jesus bryter denna uppfattning och säger att det var inte någon av dem. (Joh 9:2-3)

Det är inte så att vi ärver föräldrarnas synder. Det är detta som är poängen i Hesekiel och Jeremia också. För i Hesekiel 18:20 står det att var och en ska svara för sin egen synd. Jeremia 31:30 säger att var och en skall dö för sin egen missgärning. Även 5 Mos 24:16 säger att var och en ska dö för sin egen synd. Så utifrån Bibeln förstår vi klart att arvssynd inte är något som vi tar med oss från släkt till släkt. Men den typ av arvssynd som går ut på föds in i denna värld underlagd den onde, den finns.

1 Mos 8:21 säger att människornas hjärtan är onda från ungdomen. Det är alltså inte något som uppstår vid födelsen, eller i de tidiga barnaåren. Det är något som formas med att vi är i en värld, underlagd den onde. Denna världens furste vill pressa oss till att göra hans gärningar - synd.

3. Rättfärdiggörelse

Vi gör nu en liten kort repetition från undervisningen om människosyn:

1. Vi såg att människan var skapad god, 1 Mos 1:27-31. Det var t.o.m. övermåttan gott. Det var skapat med Guds natur, i Guds bild, med valfrihet som en del av denna natur. Det ledde till att människan valde att ge efter för frestelsen och föll. Men i utgångsläget var vi skapade goda.

2. Det är Gud som står bakom alla människor. Han har skapat oss i moderlivet., se Jeremia 1:5, Psalm 139:13 och Job 31:15. Gud skapar inte människor i synd, som syndare. Gud skapar goda människor.

Att bli frälst liknas faktiskt med att bli född. Vi talar om att bli född på nytt. Varför det? Därför att människan är ren från födelsen. Vi startar med oskrivna blad, men därför att denna värld ligger i det onda har vi alla vårt syndafall - och behöver en ny start. Vi föds med ”blanka blad och färgpennor” men så sölar vi till det med den svarta färgen.

Fredspristagaren Eli Wisell refererade en undersökning i en av sina tal då han var i Norge. Denna undersökning visar att barn inte är i stånd att hata förrän vid 3-4 års ålder. Barnen lär sig hat. Det är inte naturligt för barn att hata, det lär omgivningen dom. Det berättar mycket om människans natur, och hur vi alla är skapade i kärlek av en god Gud. Vi är alltså alla i utgångsläget rena och oskyldiga.

A. Syndare eller rättfärdig?

Bibeln talar en del om det att vara en syndare och det att vara rättfärdig. Vad betyder dessa uttryck? Vad är en syndare? Och vad är rättfärdig? Bibeln säger att den egentliga synden är att människorna inte tror på Jesus Kristus. Jesus säger själv i Joh 16:9, om synd, ty de tror inte på mig. Därför kan vi säga att en syndare är en som inte tror på Jesus. En känd teolog sa en gång något som är väldigt dumt, han sa: ”Simul iustus et pekator”. Det är latin och betyder fritt översatt, att vi är både rättfärdiga och syndare. Detta var denna teologs svar på den dilemma synden kan vara i många kristnas liv. De som upplevde stor synd i sitt liv, kände nog detta som en tröst - de var ju trots allt syndare. Är detta rätt? Eller är det bara en undanflykt, för att inte ta synden på allvar ?

Frågan blir: Går det att vara både syndare och rättfärdig på samma gång?

Vi ska se vad Bibeln säger om det, men först ska vi se vad de här orden betyder. Synden är det som ödelägger förhållandet till Gud. En syndare är då en med ett ödelagt gudsförhållande. Vi kan säga att synden är en sjukdom som inte kan läkas - den leder bara till död. Själva ordet betyder, att ta fel på vägen, eller bomma målet. En rättfärdig är motsatsen av allt vad synd innebär. Så utifrån ren logik skulle det vara omöjligt att säga, att man tar fel på vägen, samtidigt som man är på rätt väg. Eller att vi bommar målet när vi ändå kommer till himlen, som är vårt mål.

Detta är en paradox, säger någon, det är något som vi inte kan förstå. Men är det för att Bibeln är invecklad på denna punkt, eller för att människor har gjort det svårt?

Vi ska se på Romarbrevet 5:8-10: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Här ovan har jag strukit under några ord. Dessa ord säger något om tid. De visar oss att vi har varit syndare, det är något vi var. Och att vi är rättfärdiga, det är något vi är. Här har vi alltså dåtid och nutid. Vi var syndare, men har blivit något annat. Du är nu något annat än vad du en gång var. Vad var det som du varit? Jo, en syndare. Vad är det som du är? Jo,rättfärdig!

Du får gärna, med rätta säga att detta är utan förtjänst. Det är inte något i ditt liv som säger att du borde få titeln ”rättfärdig”. Vi klarar inte själva att eftersträva något sånt. Det är något som vi fått gratis, som en oförtjänt förmån från Herren, kan vi säga. För nåd betyder, en oväntad, oförtjänt förmån eller glad överraskning. (Norska Studiebibeln band V, sid 918.) Rom 3:24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus har friköpt dem.

Vi är alltså inte längre syndare, utan rättfärdiga som skall bli frälsta från vreden. Är du en syndare måste du få del i frälsningen. Är det så att du har fått del i frälsningen, då är du inte längre en syndare - därför att en syndare är en som lever borta från Gud. En som har sitt liv underlagd syndens makt. Vi ser hela tiden hur Romarbrevet 5 sätter upp motsatser. Det är fiender som måste bli försonade, och syndare som måste bli rättfärdiga. Du är självklart inte vän med en fiende, för då är det inte någon fiende. De är hela tiden motpoler Då blir det lika orätt att säga att din fiende är din vän, som det är att säga att du är en rättfärdig syndare.

När du har tagit emot Jesus Kristus som din frälsare och Herre, då kan du betrakta dig själv som en förutvarande syndare. Du är en frälst syndare i den betydelsen, att du var en syndare som har blivit frälst. Detta att bli frälst betyder ju bl.a. att bli räddad - räddad från vad ? Jo, från synden och dödens makt. Tidigare levde syndaren, nu lever den rättfärdige. Detta har i första omgången inte något med gärningar att göra, utan med tro. Vi talar här om synden som makt, inte som enskilda handlingar.

B. Romarbrevet

Rom 6 blir ofta citerat i samband med dop, och det är bra, men det handlar egentligen om synd. I flera kapitel talar Paulus om synden. Han täcker in hela det kristna livet i detta. Dopet är en viktig del av det kristna livet och kommer självklart in här i bilden. Rom 6:1-11 : Vad skall vi nu säga ? Skall vi fortsätt att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte, att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesu, har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans, Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud.

Det första som Paulus poängterar, är att vi inte skall fortsätta synda. Nåden blir inte större ju mer synd som du kan skryta över. Du är att räkna som död för synden, hur kan du då leva i den? Som vi vet så gör inte döda människor så mycket. När en människa har gått bort, kan vi inte räkna med den mer. Du möter de inte längre och kan hälsa och prata med dem. De kommer inte på kollektiv arbetsinsats i kyrkan. Självklart gör de inte det - de är ju döda. Så är det även med oss, säger Paulus. Synden kan inte räkna med oss, för vi är döda för synden.

Det är Paulus som säger det, och så talar han om varför det är så. Det är då som dopet kommer in i bilden. Hur de första kristna döptes är det svårt för bibelforskare att bli eniga om. De flesta både lutherska och katolska teologer är eniga om att dopet förekom med full nedsänkning i vatten. Och att det var människor som själva bekände sin tro, som blev döpta. Av olika orsaker vill man ändå inte praktisera denna dopform. Men det är viktigt veta att vad slags dop Paulus talar om, för att få med sig hela symboliken i det han säger. För hela poängen försvinner om man inte ser att Paulus talar om troendedop.

Vi blir alla döpta till Kristi död, säger Paulus. I dopet blir vi begravda med Kristus. När du blir en kristen så dör du bort från synden, och döda människor begraver vi. Vi kallar ju t.o.m. platsen som dopet sker i, för dopgraven.

Du ser säkert symboliken i det hela. När du blir en kristen, så mister den onde sin makt över dig, och dopet blir en begravning av det gamla livet, som var under synden. I dopet omsluts du av vatten, på samma sätt som man omsluts av jord i en begravning. Den gamla människan är död och den begravs i dopgraven. den gamla människan står inte upp igen. Den gamla syndiga människan blir liggande. Om denna människa skulle resas upp igen, vad är då poängen? Det som reses upp igen är något nytt. Det är en människa som lever för Gud, som reses upp. Det är inte längre tal om synd, säger Paulus. Du räknas som död för synden, du existerar inte längre. Men på samma sätt som Kristus blev upprest från de döda, så uppstår vi från de döda för att leva helt och fullt för Gud.

Jag hoppas du ser rikedomen i denna liknelse med dop och begravning. Vi vet, säger Paulus i vers 6, att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. För synden har inte längre någon rätt över den som är död. Det här är ”kraftig kost”. För Paulus är inte synden bara en räcka enskilda handlingar - det är en makt. Och den makten är en makt utan makt i den troende döptes liv. När vi är döda med Kristus och har begravt den gamla människan, då existerar vi inte för synden.

Jesus gjorde upp med synden en gång för alla genom sin död och uppståndelse. Vers 5: Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.

Detta är radikala ord från Paulus. Synden har inte någon makt över dig. Men det kan väl hända att du ändå gör synd? Det kan bara betyda, att du själv har valt att följa syndens makt. Du är nämligen inte längre tvungen, som du var tidigare. Det är därför du själv väljer att ge efter för frestelserna.

C. Appell

Efter denna kraftpredikan från Paulus kommer han med en appell. I Romarbrevet 6:12-14 står det: Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.

Denna uppfordring från Paulus hade varit helt onödig, eftersom det var en omöjlighet för en troende att synda. Eftersom det inte är möjligt för en som är död och begraven med Kristus, att synda, ja då är det här ett fånigt tillägg. Men dessvärre är det ju så, att både du och jag ibland syndar, därför är denna appell absolut på sin plats. När vi syndar, så är det inte naturliga handlingar för oss. Är du död bort från synden, hur kan du då leva i den? Ställ inte lemmarna till förfogande för synden. Lägg märke till att nu är valet ditt. Du kan välja antingen att låta lemmarna var till förfogande för synd, eller till Guds förfogande. Helighet och renhet, borta från synden är målet för den troende det ska vi se på i kapitlet om helgelse. Du kan inte skylla från dig att det är naturligt av dig att synda, för att du är en syndare. I så fall, då måste du bli frälst. Synd är främmande handlingar i ett liv tillsammans med Gud.

Hur kan vi leva upp till så skyhöga ideal? Läs vidare!

4. Den syndfria människan

A. Jesus - den syndfria människan

Fil 2:7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa . Betyder det att Jesus bara till det yttre blev lik oss människor? Som en slags skådespelare som tar på sig en annan roll, utger sig för att vara något han inte är. Eller var han verkligen en människa? Om han var en skådespelare måste frestelsen i öknen, då djävulen kom till honom, bara ha varit ett skådespel. Utslaget var bestämt, Gud själv kunde ju inte ha problem med att möta frestaren. Så han säger elegant och käckt nej till frestaren. Var det så?

Jag tror du håller med mig, när jag säger nej, till en sån tolkning. I vers 6 i samma kapitel som vi läste från nyss, står det, Fastän han var till i Guds gestalt. Om vi säger att Jesus inte var sann människa, då kunde han ju inte heller vara Gud. För det är ju samma ord som används. Men Jesus var Gud och människa. Han var Gud i himlen som blev människa på jorden - svårare är det inte.

De grekiska avgudarna kom ibland på besök till jorden, enl. grekisk religion. De blev människor, men bara till det yttre. De behöll sina företräden som gudar. Sådan var inte Jesus. När Bibeln använder ordet Guds gestalt så betyder det inte, att han först såg ut som Gud, och sedan som en människa. Det betyder att han var Gud, och blev människa. Han gav avkall på sin gudomlighet, och blev människa som du och jag. Han var inte en gudsmänniska som de grekiska gudarna, utan människa under samma villkor som du och jag. Detta är viktigt. Jesus var inte en gud som gick omkring på jorden, han var människa. När därför Jesus frestas av djävulen i öknen, så kunde han ha fallit på samma sätt som du kan falla när du frestas. Om det inte var så, blir det hela bara ett skådespel för att lura oss. Han kunde ha fallit, men han gjorde det inte. Händelsen står i Matt 4:1-11, Mark 1:12-13, Luk 4:1-13.

Som sann människa tackade Jesus nej till syndens frestelser. Och på det sättet blev Jesus herre över synden. Gud säger till Kain i 1 Mos 4:7 ......då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den. Vi skall inte ge efter för syndens frestelse, vi kan vara herre över den och vägra den tillträde till våra liv.

När Jesus var en människa som du och jag, med samma möjlighet till att falla i synd som du och jag, så betyder det att även vi kan säga nej till synden. Du kan vinna seger över synden. Jesus är vårt exempel, och han visade oss hur vi ska leva. Han visade oss att det är Guds ord, som segrar över frestelsen. Det visar oss vikten av att studera Ordet. Vi måste ha något att möta frestelserna med. Lever vi efter Ordet, kommer det att leda oss bort från synden. Men tro inte att det var lättvindigt för Jesus. Han kämpade där i öknen. det var en reell kamp med syndens makt. Han blev frestad - det är inte synd. Det som är synd är att ge efter för frestelsen. Och när det var hårt för Jesus att säga nej till synden, så räkna inte med att det är lättare för dig.

B. Ärvde Jesus någon synd ?

Någon säger att vi ärver synd. Att vi redan i det ögonblick som vi föds är syndiga människor med både synd och skuld. Då ska vi komma ihåg att Jesus också föddes som människa, enligt Skriften. Så om människan föds med synd, så måste också han vara född med synd.

Jesus var Gud i himlen. Han är en del av den treenige Guden, Men han lämnade sin plats i glans och härlighet i himlen och föddes in i världens fattigdom. Denna födelse skedde på precis vanligt sätt. Befruktningen var något ovanlig. Han hade inte en mänsklig far. Men annars var allt normalt. Maria bar på Jesus i 9 månader som det fungerar för alla. Jesus utvecklade sig från att ha varit ett foster till att bli ett litet gossebarn. Gud behöver inte göra det på det sättet, men han gjorde det. Jesus växte upp från att ha varit ett litet hjälplöst barn till en vuxen man. När Gud blir människa, så måste han ju gå in i det mönster som han själv skapat för sådana saker.

Så om du och jag föddes med synd, så måste Jesus också vara född med synd. Men han blev inte född av en mans vilja, säger någon och citerar Skriften. Men är det något problem? Han hade inte en jordisk far, bara en jordisk mor. I så fall måste synden ligga i detta att vi har jordiska fäder. Men Gud sa långt före syndafallet: Var fruktsamma och föröka er. Detta att vi är födda av en mans vilja gör oss inte mer syndiga än Jesus. För det att någon vill ha barn, har inte med saken att göra. Det är nedlagt i skapelsen av Gud själv.

Poängen här blir att om Jesus föddes utan synd, så blev också vi födda utan synd. För Jesus föddes på samma sätt som vi. Alltså är vi i utgångsläget rena. Men vi föds in i en värld av synd.

Låt mig bara ha sagt en sak till innan vi går vidare. Jag är över bevisad om att Gud på ett speciellt sätt värnade om Jesus och gav honom styrka och kraft, för att Guds plan inte skulle ödeläggas.

5. Var medveten om vem du är!

1 Joh 2:12-14: Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde. Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er, unga män: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

I avsnittet här uppe har Johannes poängterat hur viktigt det är att vandra i ljuset. Som troende ska vi inte vandra i mörker, för en dag kommer allt fram i ljuset, och då avslöjas det vad du har dolt i ditt liv. Gör inte något som kan ske öppet. Men i detta avsnitt säger Johannes att vårt bästa försvar ligger i att fråga vem vi är, och vad som är gjort för oss. Oavsett vem vi är så har vi fått synderna förlåtna. Oavsett vem du är så känner du honom som är från begynnelsen. Oavsett vem du är så har du styrka till att möta och besegra den onde.

Det var någon som försökte övertala Nehemja att vara feg, de ville att han skulle dra sig undan och söka säkerhet. Då svarade Nehemja: Skulle en man som jag ta till flykten? Det var ett självsäkert svar. Han visste vem han var. Det var inte först och främst för att han själv var stor, utan för att han som hade sänt honom, stod bakom honom, och han var större. I Kristus har vi seger över den onde, när han kommer för att få oss att falla i synd.

När du som kristen blir frestad så skulle ditt svar vara: ”Skulle en man/kvinna som jag nedlåta mig till sådan dårskap, eller smutsa ner mina händer med sån ondska? Den som fått synderna förlåtna som känner Fadern, och vet var han kan hämta styrka utanför sig själv - han har ett starkt försvar mot den onde. Bara med att komma ihåg detta är vi starka.

6. Helgelse

A. Bröllop

Vi ska börja med att se på Efesierbrevet 5:21-27: Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.

Detta är ett mycket missbrukat bibelställe. Paulus talar inte här om undertryckande av kvinnan, utan om Kristus och församlingen. Överskriften borde ha varit Kristus och församlingen, inte den kristna familjen, som det står i 1981 års översättning. Han använder familjeordningar och jordiska skick för att förklara vad han menar. Paulus ger oss en bild av det kristna livet från frälsningen till församlingens uppryckande. Det stod, ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han har renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Vad betyder det?

Allt detta sker alltså i kraft av ett ord. För att förstå det, så måste vi se på den jordiska bröllopsseden. Sätten som förekommer skiljer sig kraftigt från det vi är vana vid. Det som så småningom blir brudgum, eller brudgummens far, sänder ut en man som vi kan kalla brudgummens vän. Han skulle fara till bruden (representera brudens far) för att be om ”hennes hand”, som det heter. Om svaret blev ja, började förberedelserna på en gång. Bruden skulle renas, badas - i kraft av ett ord, d.v.s. det ja som var givet till brudgummen. Därefter skulle hon pyntas, och få det rätta antalet smycken på sig. Till sist skulle hon stå färdig i sin härlighet, utan en fläck eller skrynkla, och vänta på att brudgummen kom och hämtade henne. Det var väldigt viktigt att hon inte hade något fel i denna utsmyckning, för då kunde det bli kris och man kunde riskera att bröllopet blev inställt.

Paulus liknar den människa som säger ja till Jesus med en sådan bröllopssed. Först kommer Jesus och frågar oss om vi vill bli hans (frälsta). Om svaret blir ja så startar förberedelserna för hans kommande. Det första som sker är dopet. Bruden renas, tvättas - vi döps. Alla som har gett Jesus sitt ja, ska följa upp detta med dopet. Därefter kommer utsmyckningen, som är helgelsen. Allt detta sker i kraft av ordet - JA.

Målet är att vi ska stå fram utan fläck eller skrynkla eller nåt liknande, d.v.s. utan fel. Vad är fläck, lyte och fel för en kristen? Det är synd och orenhet. Bibeln talar om Jesus som kommer igen, som en brudgum som hämtar sin brud till bröllopsfesten. När vår brudgum kommer, skall vi stå fram som helgade kristna. Det är nu som vi är i en sådan period av förberedelse för himlens bröllopsfest. Då är det viktigt att vi använder denna tid till att göra oss klara.

Fil 1:9-10: Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag.

Kol 1:22: också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga. Det är tänkt att vi ska gå igenom en process, som heter helgelse. Målet för denna helgelse är att du ska stå fram utan synd och orätt.

B. Hur kan vi helgas ?

När vi ser på detta med att stå fram utan synd och orätt, så ställs helt naturligt dessa frågor:
Hur når vi fram till det? Hur kan vi helgas? Vad ska jag göra för att stå fram i härlighet utan fläck eller skrynkla?

Svaret på frågorna kan ges väldigt enkelt: Vi blir helgade med att leva efter Guds ord. Gör du det Ordet säger, så är du mitt i helgelse processen. Vad Guds ord säger, får du veta när du läser Bibeln. I bland gör vi allting svårare än vad det är. Svaret behöver inte vara svårare än det här. Men ändå vill jag säga något mer, som det kan vara bra att ta med sig:

Gud är helig. Det är helgelse att bli mer lik honom. Vi skall bli lik Kristus och bli ett med honom. När du har kontakt med Gud kommer du att bli smittad av den helighet som finns i hans närhet. Vi kan gott ta några ex. från Gamla Testamentet:

1. Jesaja fick möta Gud (det har vi varit inne på tidigare.) Där i Guds närhet såg han sin synd, blev renad och gjord helig. Det var inte först och främst ett saligt möte med Gud, utan det var ett möte med den tre gånger helige Guden. Han fick se sin egen orenhet och blev helgad. ( Jesaja 6 .)

Moses fick också ett möte med Gud. Vi vet lite om vad som egentligen hände i Mose liv, men det vi vet är att det strålar av Guds härlighet från ansiktet. Han hade fått en så stark helighet över sitt liv att han måste täcka ansiktet för det blev för starkt för Israels folk ( 2 Mos 34)

Det här är konkreta exemplar på hur mötet med Gud skapar helighet i våra liv. Lägg märke till att Moses inte var klar över detta själv. Det är inte nödvändigtvis något som vi märker hela tiden. Helighet är inte en känsla. Du skall inte känna det så heligt. Känner du dig helig, då börjar jag fundera. Men ju mer du tillbringar tid tillsammans med Gud den helige, ju mer av hans helighet kommer över dig. Vi vet ju alla att vi präglas och påverkas av den som vi är med. Genom tillbedjan har vi kontakt med Fadern. Vi kommer inför hans tron i lovsång och tillbedjan, när vi verkligen träder inför Gud in i det allra heligaste, då undgår vi inte att överväldigas av hans helighet. Och parallellt med ökande helighet går också ett ökande hat till synden. Det värsta Gud vet av är synd. Synd och helighet går dåligt samman. Därför känner du en fördömelse av synden i ditt liv. När Gud den helige kommer över dig, måste din synd göras upp, bekännas och förlåtas. Därför kommer tid tillsammans med Gud att rensa ditt liv.

Vi måste ha en längtan efter helighet. Vi ska be om att bli fyllda med den helige Ande. Den Ande som skapar helighet och helighetslängtan i våra liv. Den Ande som vägleder oss till den fulla sanningen. Kanske vi ska övas upp till att inte tåla synden, för vi har tålt den allt för mycket, och allt för länge.

Bibeln talar om att leva i ljuset. Ljuset är just denna Guds helighet. Synden regerar i mörker, det är djävulens område. Om du lever i synd, i mörker, då har djävulen rätt över dig. Men lever du i ljuset, då är du att räkna som död för synden.

C. Illustration

Jag ska än en gång försöka mig på en illustration. Om du som svensk lever och bor i Sverige, då är du helt och fullt underlagd svensk lag. Men om du reser till Kina, då måste du finna dig i att du underläggs kinesisk lag. Men även om du gör en turistresa till Kina, så är du till en viss del skyddad av svensk lag. Om du däremot flyttar till Kina, så är det likgiltigt vad som står i svensk lag.

Poängen med denna illustration är att om du är en kristen och lever i ljuset, då är du helt och fullt beskyddad av Guds lagar. Herrens beskydd över dig och du träffas inte av syndens makt och djävulens lagar. Men om du tar dig en tur in i mörkret, in i mörkrets rike med att synda, då är du underlagd helt andra lagar. Där regerar mörkrets furste utifrån sina lagar. Synden har sin lön. Det är ett helt annat lövverk, och beskyddet gäller inte på samma sätt där. Kinesiska myndigheter har rätt att straffa dig om du har brutit kinesiska lagar, även om det du har gjort inte strider mot Sveriges lagar. Om du gör synd, har djävulen rätt över dig. Men är du fortsatt en troende, är Gud ändå med dig.

Det är detta som sker med Petrus i Luk 22:31: Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Hur kunde han kräva något? Kan Satan kräva något inför Gud? Ja, det kan han. Satan regerar i mörker, där har han sin rätt. Innan detta förutsas så har Petrus och de andra lärjungarna bråkat om vem av dem som var störst. ( v 24 ) Det var ett väldigt egoistiskt bråk, där de framhävde sig själva framför andra. Det var rätt och slätt synd. När vi nedvärderar andra och framhäver oss själva på andras bekostnad, så är det synd. Det strider klart mot Jesu förkunnelse. De hade alltså rört sig in mot mörkrets rike, där Satan har rätten. Det var därför han kunde kräva något sådant.

Vad skulle denna test från Satans sida ledas till? Skulle de fortsätta i mörkret, eller klara av att komma tillbaka? Svaret på detta blev väldigt olika. En av lärjungarna fortsatte, efter detta, i mörker. Han gick linjen ut, och flydde ut i mörkret. Det var Judas. Satan fick herradöme helt och fullt över honom. En annan av lärjungarna gick ett stycke ut i mörkret. Han förnekade Jesus, och han hette Petrus. Men han kom tillbaka in i ljuset - livet tillsammans med Jesus.

Ju mer du uppehåller dig i mörkret, ju mer rätt har den onde över dig - lev därför i ljuset. Jag hoppas du förstår vikten av att leva i ljuset. Den som inte lever i ljuset är i syndens makt. Ge inte djävulen något tillfälle. Ef 4:27. Det är nämligen det som sker när du släpper in synden i ditt liv. Du lever då i mörkret tills synden görs upp och du kommer in i Guds ljus med ditt liv.

När vi ser på synden på detta sätt, då ser vi hur viktigt det är att göra upp fortast möjliga. Inte vänta med att göra upp synd. Om du har syndat, så gör upp med en gång - både inför Gud och människor. Så fort den helige Ande visar dig att det du har gjort är fel, så var snabb och gör upp, så inte mörkret får någon rätt över ditt liv. Lev ditt liv i ljuset, i Guds närhet, och du får motta hans helighet över ditt liv. Det är ett heligt liv.

7. Jesus kom för att göra slut på synden

Hebr 9:26 b: Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Jesu offer är inte ett vanligt tempeloffer som gjordes på vanligt jordiskt vis. Det är hans död som det är tal om. När Jesus dog var det för att utplåna synden. Varför var det viktigt? Jo, därför det är synden som leder till död. Syndens lön är döden. För att vi ska bli levande, måste han göra ände på synden i våra liv. Målet för hans död, målet för hans offer, var att utplåna synden.

Då du blev frälst överlät du allt till Jesus Kristus. Han tog din synd och du stod fram ren och utan synd. Du hade ingen synd, därför att Jesus tog den. Jesus utplånade den i frälsningen. Synden som makt kan inte få tag på dig igen när du är frälst. Frälsningen blir ditt värn mot syndens makt. Du är att räkna som död för synden. Men ibland, av en eller annan anledning, så har vi lätt för att ge efter för synden ändå - och det är inte bra.

Hebreerbrevets författare säger något generöst i Hebr 10: 1-2, Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. Om det kunde frambringas ett offer som gäller i alla tider, så ska de inte längre behöva dessa offer för synd - därför att medvetenheten om synd är borttagen. Är detta ett önsketänkande? Nej, det har blivit en verklighet. Det har blivit framburet ett offer en gång för alla, nämligen Jesu Kristi offer på Golgata. Och detta offer tar bort medvetenheten om synd, enligt Hebreerbrevet.

1 vers 12 står det rent ut: Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida. Vi tar med vers 14: Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. Det är otroligt starka ord det här. Hebreerbrevet säger först att vår medvetenhet om synd är borttagen av Jesus, då han dog för oss. Han har utplånat synden. Därefter sägs det att om vi låter oss helgas, blir vi fullkomliga. Känner du dig fullkomlig? Har du förlorat medvetenheten om synd ?

Var i människan är denna medvetenhet om synden? Vad ger oss synd medvetenhet? Ordet som används om medvetenhet på grekiska, betyder också samvete. Det betyder det som man vet med sig själv, en medvetenhet i sig själv om vad som är rätt och orätt. Den som är under syndens makt (innan man blir frälst) har en helt annan medvetenhet om synd. Och oavsett om det han gör är fint eller dåligt, så är det styrt av en människa underlagd synden. När du löses från synden och blir en kristen, så får du ett rättfärdighetsmedvetande istället. Och denna nya medvetenhet leder till, att ifall du skulle göra någon (synd), som inte hör till det nya livet så säger medvetandet om rättfärdighet ifrån - och du kan göra upp där och då. Medvetenheten om synd, söker synd. Medvetenheten om rättfärdighet, söker rättfärdighet.

Detta att medvetenheten om synd är avlägsnad, betyder inte att du aldrig kommer på tanken att göra en enskild syndig handling. Utan det betyder att du har fått ett nytt samvete eller medvetenhet om rätt eller fel. En medvetenhet som är styrd av Guds ord, istället för synden.

Adam och Eva hade ingen medvetenhet om synd, men de blev ändå frestade och föll. När du blir frälst blir du på ett sätt satt tillbaka i det ursprungliga, där denna medvetenhet om synd saknas. Det betyder inte att du inte kan falla i synd. Den onde frestade t.o.m.. Jesus, så inte ska du räkna med att du slipper undan. Men nu kan du stå djävulen emot, stärkt i tron. Du har en reell möjlighet att svara nej på frestelserna. Målet för helgelse är att stå fram som en segerherre över synden. Du är inte helgad om du ger efter för all slags synd som kommer i din väg och frestar. Du behöver inte ge efter för allt som dyker upp, du kan säga nej till synden. Men för att säga nej till synden, så behöver du hjälp. För du behöver en styrka som du inte har i dig själv. Den styrkan får du i ditt sällskap med Gud, med honom som själv var utan synd - Jesus Kristus. Det är han som är förebilden på ett rent liv borta från synd och ondska.

Till sist: Är det möjligt för oss att bli helt utan synd, d.v.s. bli syndfria? Det kan hända du sitter med liknande frågor efter att ha läst det här om synd, rättfärdiggörelse och helgelse. På den frågan vill jag svara lite långt:

När du har tagit emot frälsningen, då har du fått ett nytt liv. Du har fått det eviga livet. Evigt liv betyder inte att leva för beständigt.

Att leva beständigt är inte intressant, om detta liv inte skulle ha några kvalitéer över sig som är bättre än det liv, som vi lever i denna värld. Evigt liv betyder egentligen, Guds form för liv. Det liv han har. Det är ett kvalitetsliv du har fått i frälsningen. Detta liv fortsätter i evighet. Ditt liv stannar inte upp med döden. Döden är inte en gräns, Det är bara en händelse som vi måste igenom för att komma vidare. Vi vet så lite om det som sker efter döden, därför sätter vi det som en ändstation. Men för den som fått evigt liv så är det inte någon ändstation. När vi frågar om vi kan bli syndfria, så är svaret på det ja. För vi fortsätter vårt liv i himlen, och där är det inte någon synd - alltså är de som kommer dit syndfria. Jag vill försöka få dig att se , att döden egentligen kommer något tidigare än vi kanske vant oss med att tänka. Se på följande:

Livet utan Gud - Död Livet med Gud - frälsning, himlen

Först lever vi utan Gud. Så kommer frälsningen, som är att dö bort från synden. Då startar det eviga livet som leder oss till himlen. När vi blir syndfria (här på jorden eller i himlen) är en ointressant diskussion. Vi ska leva vårt liv i Guds närhet, borta från synden. Och detta liv är inte en ständig kamp mot synden, det är en vila i Kristus. Den som vilar i Kristus, och som har en himmelsk Far, ska kunna ha ett avslappnat förhållande till att leva. När det dyker upp saker som vi känner inte är riktiga, eller om vi har gjort något fel - så ber vi Far om förlåtelse för det. Och om vi då menar det vi ber om, då har vi denna förlåtelse. Så lär vi oss detta nu, nämligen att vi inte ska göra om samma sak igen, alltså bomma en gång till.

Lycka till!