Guds vapenrustning

Undervisningen är skriven av Pastor Ulf Magne Lövdahl, Norge. Översättare Sigrid Forslin

Innehåll:

1. Bli starka
2. Sanningens bälte
3. Rättfärdighetens pansar
4. Beredvillighetens skor
5. Trons sköld
6. Frälsningens hjälm
7. Andens svärd

Bibelcitaten är hämtade från Svenska Folkbibeln 1998

” till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga.”

Efesierbrevet 6: 10-18

1. Bli starka

Ibland när jag hör en förkunnelse om hur vi borde vara, och allt som vi borde göra, så blir jag frustrerad. För ingen förklarar för mig rent praktiskt, hur jag ska bli som det förkunnas att jag ska vara. Jag är själv förkunnare, och det finns väl en viss fara med att samma kritik drabbar mig. Men då är det bra med Paulus. Han säger inte bara att du och jag ska vara starka i Herren. Han säger också varför: ”så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.” Han säger också hur: ” Tag på er hela Guds rustning.” Vidare så säger han vad denna rustning består av. Den består av 6 plagg.

1. Sanning (2. Sanningens bälte)

2. Rättfärdighet (rättfärdighetens pansar)

3. Att dela ut evangeliet (Skor på fötterna)

4. Tro (Trons sköld)

5. Frälsning (Frälsningens hjälm)

6. Guds ord (Andens svärd)

Vi kommer tillbaka till dessa plagg senare. Jag vill först dela några tankar, om detta att vara stark. För jag har hört en del förkunnelse om att vi ska vara starka. Vi ska stå emot djävulen, och ingenting ska röra vid oss. Så har jag också sett många ”krampaktiga” kristna. Kristna som bekänner här och bekänner där. Andra kristna ska ha ett så perfekt yttre, att de aldrig kan inrymma den svaghet de egentligen känner i sitt inre. Jag tror på att bekänna Guds ord, jag tror på att leva ett heligt liv, men jag tror också på att leva ett ärligt liv. ”Ärlighetsteologin” kommer ofta i bakgrunden för alla möjliga slags ”teologier”. Jag hoppas detta är i färd med att förändras, att vi med tiden framöver kommer att se mer ärliga och sanna kristna, som både törs visa sin svaghet och sin styrka.

Bibeln är en intressant bok, som ofta har överraskat mig. Den ställer många saker på huvudet, i förhållande till vad vi är vana med att tänka. Ta detta t.ex. med att vara stark, vad är det ? Folk säger om någon som har förlorat sina kära, att de är starka, därför att vi inte ser deras sorg så tydligt, eller så länge. Men är det styrka? Vi talar om personer som möter mycket motgång, men som ser ut att klara sig bra - de är starka, men är de det? Vad är styrka, och vad är svaghet ?

Paulus vänder allt detta upp och ner, och så säger han: ”Ty när jag är svag, då är jag stark.” 2 Kor 12:10. Ett märkligt uttalande. Svaghet är i våra ögon att visa att vi är fulla av känslor. Glädje har vi lov att visa, men hur är det med sorgen, gråten, osäkerheten, tvivlet, depression- en och ångesten? Kanske Paulus menade, att när vi är svaga i människors ögon, då är vi starka i Guds ögon? Jag tror det. Vi kan betyda så oändligt mycket mer för varandra, om vi bara vill visa våra innersta känslor för varandra. Men då är vi också mycket mer sårbara. Det är när du gör dig sårbar och svag som du är stark nog att betyda något för andra människor.

Jag har haft samtal med väldigt många människor, kanske särskilt unga människor. Det jag har upplevt är, att ju mer personlig jag har kunnat vara, ju mer jag har delat med av mina egna både goda och dåliga upplevelser, mina känslor och reaktioner, till mer hjälp har jag varit för de människor som jag har talat med. Men det kostar mig mycket, för jag vet att fler och fler vart efter blir varse mina svagheter och kamper - och jag vill helst vara stark i andras ögon! Det kan också vara sårande om jag får höra det som jag har delat med en människa, bli återgivet av andra. Men det kanske är priset för att vara till hjälp för varandra?

Att vara stark på detta sätt är faktiskt en del av Guds hela rustning. Den ”rustningen” som skyddar oss mot djävulens lömska angrepp. Det utgör nämligen ett skydd mot frestelsen att spela from kristen. Den hårdhet och styrka som samhället runt oss visar blir besegrat med församlingens gudomliga kraft med att visa svaghet och ärlighet. Tänk dig en församling där du kan vara den du är. En församling där du inte behöver anstränga dig för att vara som de andra. En församling där det är plats för den kärlek som engagerar sig i varandras känslor. Det skulle vara en fristad i den jäktade vardagen, en oas där du kunde hämta ny styrka och kraft. Det skulle vara en kristen församling i funktion, med hela ”rustningen” på. ”Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.” Jag är glad över att Herren aldrig kräver mer av mig än att jag är ärlig mot mig själv, mot andra och mot Honom. Klarar vi det, då tror jag att vi har funnit något av grundtonen i den kristna tron.

2. Sanningens bälte

”Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter...” Ef 6:14

Grunden till att du och jag ska ta på oss hela Guds rustning, är att vi ska kunna hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Det råder väl inget tvivel om att djävulen är just listig, slug och lömsk i sina angrepp för att få oss bort från Guds närhet. Då han mötte Jesus i öknen och frestade honom, använde han t.o.m. Guds eget ord för att få Jesus på fall; ”Det står skrivet...” Den onde kommer på många sätt, och helst på det område där vi är svagast. Men Gud har gett oss ett skydd mot djävulens lömska angrepp, och det är hela Guds rustning.

I denna rustning nämns sanningen först. Sanning och ärlighet är det första, det mest grundläggande och mest självklara för en kristen. Därför nämner Paulus detta först. Det finns mycket halvsanningar och osanningar runt oss och då är det desto viktigare att vi är villiga att ta på oss sanningen. Det verkar kanske konstigt. Det är klart att vi lever i sanningen. Vi varken ljuger eller stjäl, men ändå har vi ofta problem med att erkänna vår osäkerhet och svaghet, som vi ofta känner av. Vi ska vara starka och präktiga. Vi medger inte att i vårt inre finns det faktiskt mycket underligt. Vi ska hålla masken och vara ”kristna.”

För kristna människor är ju fina och duktiga, de lever som de ska. Så kan vi se med lite skepsis på alla de som försöker så gott dom kan, men inte får till livet. Men vad kan man vänta? De hade ju inte någon god uppväxt! Men så är sanningen den att inte heller vi alltid får till det. Vågar du säga sanningen om dig själv, om dina tankar och dina problem? Om du vågar det så ska Guds kraft i dig fulländas i din svaghet. För kraften fullkomnas i svaghet.

Samhället runt oss dyrkar det perfekta, de som får till allt, det som lyckas. En av Norges stora finansmän fick ett program på NRK i samband med sin anställning i en större firma. I detta tv-program blev han höjd till skyarna. Allt han rörde vid blev till ”guld.” Denna finansman hade gjort mycket som hade lyckats för honom. Men så gjorde han en större tabbe i den nya ställningen - och plötsligt var han inte värd något längre. Han fick ta sin hatt och gå. Vi kan inte ha chefer som misslyckas. Vi kan inte ha ledare som gör fel. Allt ska vara perfekt, allt ska lyckas, vi får inte göra fel.

Det finns en stor hake med denna tankegång - den strider mot vår natur som människor. Det är nämligen naturligt för oss att fela, och så har vi gåvan till att lära oss av felen. Kanske var denna finansman bättre skickad till jobbet efter sin tabbe? Vi har samma tankegång i det politiska livet. Så fort ett statsråd har gjort något dumt (något som alla statsråd förr eller senare gör), så är det en eller annan som ”begär statsrådets huvud på ett fat.” Men det är inte normalt för människor att alltid lyckas, att aldrig göra fel. Det som kan vara det farligaste med denna tankegång är att den smyger sig in i kristna sammanhang. Men det är ett angrepp från den onde. Ta på sanningens bälte, och sanningen är att vi rätt vad det är säger något dumt, och gör något dumt. Både du och jag kan ha svårigheter och problem. Då kan vi säga tack och lov, för det får vi lov att göra i Guds församling. Vi kan bara slappna av och känna hur Gud älskar oss just som vi är. Guds församling är en fristad där du kan slappna av och vara dig själv. Och du är inte perfekt, det förväntar vi oss heller inte av varandra.

Reklam i TV, tidningar och reklamblad visar oss hela tiden det perfekta, det evigt unga. Bara du och jag gör de rätta sakerna och använder de rätta produkterna ska vi alltid ha hel och full framgång vart än vi går. Vi vet att så är det inte, men ändå återspeglar det något av hållningen i samhället.

Jag har ofta funderat på varför det är så att de flesta drar sig lite undan när de upplever svårigheter och problem. Kan det vara därför att vi inte är vana med att detta är något som vi ska dela med varandra? Våra vittnesbörd handlar som regel om hur vi har kommit genom svåra perioder. Det är sällan som någon precis nu har det svårt. Det ligger hälsa i att säga sanningen för varandra. Visa din svaghet - för det är då som du verkligen är stark. Det ska stor styrka till för att visa andra att du är svag. Men denna sanning bringar hälsa och frihet.

Vad slags frihet är det att tvingas in i det perfekta - det som vi ändå aldrig någon gång kan leva upp till ? I ett annat sammanhang säger Paulus: ” till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.” Gal 5:1. Johannes säger också i 3 Joh 1:4 ”Ingenting gläder mig mer än att höra att mina barn lever i sanningen.”

Att vara kristen handlar om att leva. Det gör ju även de inte kristna, skillnaden är den, att vi har Jesus Kristus med oss i detta liv. Det gör oss inte till skådespelare, som inte kan visa våra tankar och känslor. Det gör oss heller inte till människor som ständigt måste repetera för varandra hur eländiga vi är, för det är inte heller något mål. Men det gör oss till människor som kan leva i ärlighet och sanning med våra liv. I Guds församling ska vi finna en sanningens oas, som lyfter oss upp på ett högre plan.

”.... spänn på er sanningen som bälte kring era höfter..” Det är punkt nr. 1 för att bli stark i Herren, och i hans väldiga kraft. Sanningen är inte bara att vara ärlig. Det handlar inte bara om att hålla sig undan lögn och halvsanningar. Sanningen är också en person. Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Jesus är sanningen. När vi lever i sanningen, så innebär det ett liv med Jesus Kristus. Han är vägen till Gud, han är sanningen och han är verkligt liv. Så här står det i 1 Joh 1:5-6: ”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen.”

Den som inte har gemenskap med Gud, känner inte sanningen. Den som lever i mörker, känner inte sanningen. Men det betyder inte att de som inte är kristna är några förskräckliga människor, som bara ljuger och stjäl. Utan det betyder att den som inte är kristen, inte känner sanningen - för sanningen är Jesus Kristus. Det händer att jag ibland någon förmiddag, hör på radion. En dag talade dom om rätt, fel och sanning. Då sa man att sanningen var något relativt som förändrar sig från kultur till kultur, och från en tid till en annan. Denna sanning känner jag inte. För sanningen är evig, den står fast till evig tid. Känner du Jesus Kristus då lever du i denna sanning.

Vad människor tillåter och accepterar, det förändrar sig. Men det är inte det som sanningen handlar om. Det handlar om att leva livet tillsammans med Jesus, Guds egen son. Om du vill stå emot djävulens lömska angrepp, och ta upp kampen mot det onda, då är detta det första du ska göra: ta emot Jesus Kristus, och låt honom leda dig till den hela och fulla sanningen. Var ärlig både mot dig själv och mot andra. Försök inte vara något som du inte är. Spela inte teater. Var sann och fri.

3. Rättfärdighetens pansar

”.....och kläd er i rättfärdighetens pansar”. Ef 6:14

Jag hoppas sanningen, svagheten och den äkta styrkan ska bli mer dominerande i våra liv framöver i tiden. För det är det grundläggande. Men det är inte det enda plagget i ”rustningen”. Rustningen består av 6 plagg, och när vi har iklätt oss alla dessa plagg då har vi stor kraft att stå emot ondskan.

Vad är rättfärdighetens pansar? Ett pansar, en brynja är det plagg i en rustning som skyddar överkroppen. Det skyddar hjärta och lungor. Hjärtat och andningen är i Bibeln bilder på livet. Hesekiel 36:26 säger: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.” Hesekiel profeterar här inte om hjärttransplantation, utan om det som sker när vi tar emot Jesus Kristus. Vi får ett nytt hjärta, en ny ande. Det är den Ande som gör levande, som smälter ner sten och hårdhet till kärlek och mjukhet. Vi har fått den ande som ger liv. Det är sanningens ande. Så hjärtat är knutet till det liv som du har fått av Gud.

Detta liv har ett beskydd, och det är rättfärdighetens pansar. Livet och Anden är också knutna till andningen. Vi kan säga att det kristna livet, det att vara ett Guds barn, är knutet till hjärtat och att den helige Andes liv i oss är knutet till andningen. I Johannes evangelium liknas just andningen som ett tecken på Anden. Jesus andas där på lärjungarna och säger: ”Tag emot den helige Ande,” Joh 20:22. Och detta rättfärdighetens pansar skyddar då alltså både det kristna livet och den helige Andes liv i oss. Men vad är då detta pansar ?

Vilka tankar ligger bakom orden, rättfärdighetens pansar? Rätt och rättfärdighet är knutna till rättsapparaten. Det är knutet till rättssalen där domar fälls. Alla människor ska förr eller senare stå inför domaren, i den rättssal där Herren själv är domare. Den som har förbrytit sig på lagen, ska bli dömd. Där är jag rädd för att vi väger lätt allesammans. Det finns inte någon (med undantag av Jesus), som har klarat av att leva livet här på jorden utan att bryta lagen. Ett sådant lagbrott kallas synd. Bibeln säger oss att syndens lön är döden, Rom 6:23. Men detta är ju endast vårt eget fel - vi får som vi förtjänar.

När vi talar om Gud som domare, så är det så att Gud dömer några till helvete och andra till himlen. Det Gud gör är bara att dra konsekvenserna av våra liv. Har du följt syndens och dödens lag, så är det efter den lagen som du döms. Men så sker det otroliga, nämligen att det kommer en som säger: ”JAG VILL TA DITT STRAFF. JAG SKALL TA PÅ MIG DITT STRAFF OCH DÖ I DITT STÄLLE.” Det finns inte någon människa, som inte är dödsdömd, för vi har alla syndat. Men så kommer det en och tar denna dom från oss, och vi får gå fria.

Romarbrevet 3: 23-24 säger: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” För trots att du borde varit dömd, så blir du istället förklarad rättfärdig. Inte på grund av din egen förträfflighet, utan för att Jesus tar din plats. Han tog dödsstraffet på sig. Om du tar emot erbjudandet från Jesus, att han kan vara din ställföreträdare, då förklaras du för rättfärdig. Du räddas undan domen, och har övergått från döden till livet. Du har blivit fri, synden är sonad och du är rättfärdig. ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom 6:23

Du och jag är inte längre några syndare. För syndaren levde tidigare och gick dödsdomen till mötes. Men nu är vi rättfärdiga och fria från domen. Du har fått ett nytt hjärta, en ny ande, en ny natur. Kom ihåg denna nya natur, kom ihåg din rättfärdiga natur - och det ska utgöra ett skydd mot synden i ditt liv. Medvetenheten om att du är rättfärdiggjord ska utgöra ett skydd för ditt andliga liv, ett skydd mot djävulens lömska angrepp. Det är nämligen så att synden bryter ner förhållandet mellan Gud och mig. När vi syndar ödeläggs något i förhållandet mellan Gud och oss. Därför är den onde speciellt intresserad av att få oss och synda. Han är intresserad av att du och jag ska ge upp kampen mot synden. Han vill ha oss att resignera och säga att vi bara är syndare, som inte har någon möjlighet att stå emot de angrepp och frestelser som kommer. Men Guds ord visar oss något annat. Guds ord talar om en rustning, som är ett skydd mot dessa angrepp som kommer. Något som ger oss skydd mot angreppen är medvetandet att vi har tagit emot Jesus Kristus, och inte längre är syndare, utan rättfärdiga.

Rom 5:8-10 : ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.”

Medan vi ännu var syndare - det är något som har varit, det är till förgången tid, något som har varit, den gången när Jesus dog för oss. Men nu är det annorlunda. Nu har vi blivit rättfärdiga genom Jesus blod. Vi var syndare, men nu är vi det inte längre, nu är vi rättfärdiga.

Då är du fri från synden. Du är inte längre en slav under synden, som måste göra synd. Om synden är herre i ditt liv då måste du göra det onda. Men om Gud är herre, så är han ju en fantastiskt god herre. För han tvingar dig nämligen inte att göra som han vill. Han ger dig frihet till att välja själv. Han ger dig också sin helige Ande, som vägleder om synd, rätt och dom.

Ibland kan man höra kristna tala om synden som något som man aldrig kan göra något med. Man syndar dagligen på alla möjliga sätt, och det ska man bara godta - så är det. Men detta kan vara kristna som har varit troende i många år, och jag frågar mig själv: Är det ingen utveckling? Det kan ibland verka som att de är svårare att nå nu än innan de blev kristna. Visst finns det något som heter helgelse? Det är någon som är fruktansvärt upptagen med synden. Man har bestämt sig för att syndare, det är vi. Så talar man ständigt om hur eländigt allt är och hur syndiga vi är.

När du lär barn att cykla, så kan du göra det på en stor öppen plats, och det går bra. Men ber du att dom ska passa sig för en telefonstolpe, som står i utkanten av den här stora platsen, så är det en sak som du kan vara säker på: dom träffar stolpen. Så är det också med oss, och vårt förhållande till synden. Den som hela tiden är upptagen med att tänka på synden och dess väsen - kommer garanterat att bli bättre bekant med den. Var då hellre upptagen med hur bra och fantastiskt det är, att Kristus har frigjort dig från syndens och dödens makt.

Vad ska vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden ska bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Rom 6:1-2

Paulus säger att det normala för oss kristna är att leva i rättfärdiggörelsen och helgelsen - inte i synden. Detsamma är Johannes upptagen med i 1 Johannesbrevet . Och han är fruktansvärt skoningslös mot synden. Hela avsikten med detta brev är att de som läser det skall förstå att de inte bör synda.

Men så upplever vi det som är så skönt med Bibeln, att först så tecknas alla ideal upp för vårt ansikte. Vi får reda på hur vi ska vara, men om vi inte klarar av att leva efter idealen , så har vi en som för vår talan inför Fadern. Gud känner oss så bra och han vet att det inte alltid är så lätt att leva som vi borde. Ibland faller vi i synd, trots att vi inte behöver göra det. Det händer oss alla att vi inte alltid är som vi borde vara.

Därför står det i 1 Joh 2:1-2: ” Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är till försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.”

Då finns det möjligheter både för dig och mig. Det är nämligen så, att även om du är rättfärdig, och inte längre är en syndare, så betyder inte det att du är syndfri. Synd är att de inte tror på mig, säger Jesus. När vi tror på honom så är vi inte längre syndare, för syndaren är underlagd syndens makt. Men så händer alltså det att vi syndar trots att vi är fria från syndens makt. Och därför är vi beroende av nåden genom hela livet. Men kom ihåg att du är rättfärdig, och att du är friköpt från syndens och dödens lag. Denna medvetenhet fungerar som ett värn kring ditt kristna liv, och omkring Andens liv i dig. Synden är ju just ett djävulens angrepp på dig. Han vill ha oss att göra hans gärningar. Men han kan inte räkna med oss längre, för vi är rättfärdiggjorda. Och den medvetenheten hjälper oss att stå emot syndens lömska angrepp och frestelser. Om du vill se närmare på dessa tankar så kan du också läsa ”Synd - Rättfärdiggörelse.”

4. Beredvillighetens skor/ Beredskapens skor

”och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.” Ef 6:15

I det avsnitt som vi ser på i Efesierbrevet 6:10-18 så beskriver Paulus ett krig. Det är en kamp som pågår mellan den onde och Gud om våra liv. Han talar om rustning, om härar, om kamp o.s.v. Vi ser för oss att här är det krig på gång. Då är det lite speciellt att läsa att det här kriget inte är ett stridens evangelium vi har - utan fridens evangelium.

”Jag vet väl, vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.” Jeremia 29:11. Frid , framtid och hopp - inte krig, strid och elände. ”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, ja, liv i överflöd.” Detta är Jesus ord i Joh 10:10. Se hur Jesus har kommit med goda gåvor, med liv och fred. Mitt i den kamp som pågår så finns det frid, det finns liv, det finns hopp och det finns glädje. Det är det evangeliet som du och jag är satta till att förkunna. Jesus Kristi evangelium.

” och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.” Vad betyder det? Jo, det betyder att vi ska vara beredda att gå ut med evangeliet. Du tar ju på dig skor när du ska gå ut. Paulus säger: Ha skor på fötterna som visar att du ska gå ut och gå. Ut för att gå ut med fridens evangelium.

Och vårt budskap, vårt evangelium, är detsamma som det Jesus förkunnade. Därför ska vi frimodigt gå ut med det vi har, glädje, frihet och frälsning till människorna. ”Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig,” säger Jesus i Luk 10:16. Så vi har med oss Jesus Kristus, och det är inte lite det. Inte nog med det, vi har också med oss den helige Ande, och hans kraft. Apg. 1:8 ”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen....ända till jordens yttersta gräns.” Den helige Ande har inte kommit över oss för att vi ska ha saliga möten, utan för att vi alltid ska vara beredda till att ge vårt vittnesbörd. Vi ska ha ”vittnesskorna” på oss.

Gud vill ge dig all den kraft du behöver för att vara hans vittne. Han vill inte sända dig in i något som du inte klarar av, för han vill vara med dig. Varför är det så att vi ofta är nervösa när vi ska vittna för andra människor? Det som betyder mest för oss och som skulle vara mest naturligt och lättsamt att prata om, men så är det inte. Kan det vara så, att helt konkret så märker du och jag av den kamp, som Paulus talar om? Kan det vara denna andliga kamp som gör att vi är så dåliga på att sprida vittnesbördet om frälsning och frihet? Det är så lätt att bara låta bli. Men då hindrar vi ju andra människor att få del av det evangelium som Jesus har gett oss. Vi lurar dem på frihet, glädje och på själva frälsningen. Är det inte så att det är ett stort ansvar vi tar på oss?

Min tro är en privatsak, säger någon. Jesus dog inte för någons privatsak - utan för att vi skulle få liv och ett överflöd av liv. Du är en högt betrodd tjänare i Guds rike. Du är betrodd med nycklarna till liv och död. Du kan vara med och låsa upp dödscellerna och släppa ut de dödsdömda till frihet.

Jesus ger oss en kort uppsummering av sin tjänst och budskap i Luk 4:18-19: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” Det var Jesus budskap och det är vårt budskap. Och det är exakt det som människorna behöver idag. Glädjebudskapet, friheten och nåden. Som den gode och trogne tjänaren som du och jag är, så förkunnar vi självklart detta för andra människor - eller?

Ifall du inte vittnar, ifall du inte går med evangeliet till andra människor, så är det en svaghet i din rustning. Då har du inte tagit på dig hela Guds vapenrustning så du kan hålla stånd på den onda dagen, när frestaren vill ha dig att göra tjänster för honom.

Varför är vittnesbördet en del av rustningen? Vi märker ju att det är viktigt för alla att få tag i frälsningen, men hur kan det hjälpa mig i kampen mot den ondes angrepp mot mig?

Jag tror det finns två sidor med detta:

1 . För det första så rör den andliga kampen sig om mer än om mig personligen. Den rör sig om en hel värld. Den rör sig om varenda människa på denna jord. Det finns inte en större seger för Guds rike, eller nederlag för den onde, än när en människa vänder om till Gud. Vi är inte bara en mängd enskilda personer som är ute i kampen, utan vi är en Guds här - som ska inta världen med fridens evangelium.

2 . Det andra är, att om vi kristna vore lite flitigare med att vara upptagna med det viktigaste, så skulle mycket av allt strunt som vi håller på med försvinna. För om vi tänker efter, så har det varit många dumma diskussioner genom tiderna. Medan människorna går förtappade kring oss, så har vi diskuterat om Jesus hade kort eller långt hår, och om kristna flickor kan gå i minikjol, om det var alkohol eller inte i vinet som Jesus förvandlade i Kana. De här diskussionerna har engagerat kristna i kanske långt större grad än ivern att vinna människor för Gud.

Jag har ett häfte i bokhyllan, som handlar om just detta med Jesus hårlängd. Och de som tror att Jesus hade långt hår och skägg blir betraktade som vilseledda kristna, som behöver omvändas. Borde vi inte hellre använda vår tid och våra krafter till att förmedla frälsning till en förlorad värld? Om vi hade använt tiden till att vinna människor för Gud, så skulle vi varit besparade många av dessa dumma diskussioner och bråk. Då skulle vi inte haft tid med dessa dumheter. ”Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider...” säger Paulus till Timoteus. (2 Tim 2:23)

Därför är ”skorna” en del av rustningen. När vi blir upptagna med att gå med evangeliet, så ger vi inte så lätt efter för frestelsen att engagera oss i debatter, som aldrig kan bli något annat än diskussioner. När man först sätter igång med något sådant, ja, då har man inte tid till det som egentligen är vår uppgift - nämligen att sprida evangeliet. Du är satt till att förkunna glädjebudskapet för fattiga, frihet för fångar, syn för blinda, frihet för förtryckta och nåd från den Allsmäktige. Låt oss vara tjänare som visar handling. Låt oss älska fram handling, framför diskussioner.

Jag är enig med många icke kristna, som ler åt alla diskussioner och dumma utspel från kristna. Detta är mer till skada än gagn för evangeliet. När vi istället upplever hur evangeliet verkligen frigör människor och sätter ut dem i frihet, då får vi en stark tro på Gud, och frimodighet att ta till vara varje anledning att ”ta på oss skorna” - att vittna för andra människor.

Var därför beredd med skor på fötterna - den beredskap som fridens evangelium ger.

5. Trons sköld

”Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.” Ef 6:16

Att säga vad tro är i ett så litet avsnitt som detta, är inte lätt, men jag vill ändå försöka. Det är naturligt börja med att säga, att tro är inte något vi gör eller något som vi har arbetat upp oss till på något vis. Tro är en gåva från Gud. Gud ger oss trons gåva - en gåva han villigt ger till alla som är intresserade. Tron föds i den människa som öppnar sig för Gud.

Det är så med barn när dom föds, att dom är helt beroende av sina föräldrar. De behöver hjälp och omsorg för att växa upp. När tron föds i våra liv så är det inte så att den är fix färdig, att allt är som det ska vara och trons fullkomlighet är nådd. Så är det inte. Tron och den nya troende behöver andliga föräldrar, som kan ge hjälp, stötta och ge omsorg. Det är nämligen mycket som barnen inte förstår. De hör inte heller alltid på föräldrarna. Ibland kan allt vara dåligt och besvärligt, men några timmar senare är allt bara utmärkt. Sakta men säkert växer vi upp - via en del fall, fel och missförstånd - men vi växer, tills vi en dag själva kan vara föräldrar. Den bild som Bibeln använder när den talar om Gud som far och oss som barn, den bilden är väldigt bra. Det är väl lite konstigt att säga, att vi någon gång kommer att bli vuxna, vi är väl alltid på väg att växa - som Guds barn. Tron föds i vårt inre, en späd liten tro på Gud, och sedan så växer den sig starkare och starkare. Bibeln säger att tron kommer av förkunnelsen, d.v.s. att egentligen kommer tron av den förkunnelse som man hör. Det är inte nog med förkunnelsen, det ska höras och du och du måste ta det till dig. När vi hör och tar till oss förkunnelsen av Guds ord, så växer tron. Därför är det inte dumt att troget gå på gudstjänsterna, där till förkunnelsen ljuder, och där vi kan höra och ta till oss av det Guds ord som förkunnas. För genom det så växer vi i tron och blir starka i Herren.

Tron är en förutsättning för frälsning. Men det är inte detsamma som frälsning. Man kan gott tro på Gud utan att vara frälst. Själva djävulen tror ju att Gud finns, men vi vill väl inte säga att han är frälst. Frälsningen kommer av tro, men den är något mer än tro. Det är att överlämna sig till Gud och be Jesus komma in i våra liv som Herre och Frälsare. Men utan tro - ingen frälsning. Tron, som är Guds gåva till oss, leder oss till frälsningen, som också är en Guds gåva till oss. Tron blir på detta sätt ett skydd mot den ondes angrepp. Den leder dig nämligen ut från mörkret, där den onde regerar, och in i ljuset där Gud regerar. Genom tro leds vi in i Guds närhet - närmare och närmare Honom som är trons hövding och fullkomnare.

Allt efter som vi lever i tro, så dyker också tvivel upp i våra liv. Den tro som aldrig prövas är en svag tro. Det träd, som aldrig möter hård vind, utvecklar svaga och dåliga rötter. När vinden kommer faller trädet för att rötterna inte hade fäst sig ordentligt i jorden. Den kristne, som säger att han aldrig har känt tvivel, är antingen en svag kristen eller en god lögnare. Genom osäkerhet och tvivel växer du i tro. Du måste nämligen då ta en del avgöranden; vad väljer du att tro på? En del saker i Bibeln och i den kristna tron kan vara svåra att förstå. Ta t.ex. jungfrufödelsen. Jag tror på jungfrufödelsen, men det har jag inte alltid gjort. Hur är det med skapelsen på 6 dagar? Jag tror på det också idag, men det har jag inte alltid gjort heller.

Jag ska säga dig en hemlighet: om du tror att skapelsen skedde på 6-7 dagar, och om du tror på jungfrufödseln och Jesus mirakler - så frälser det dig inte. Det som frälser dig är om du tror på Jesus Kristus som Guds son, och om du har bett Honom att komma in i ditt liv som Herre och Frälsare. Det är det enda som krävs av dig för att du ska bli frälst. Så tror jag att en del av det andra kommer så småningom. Men om du tvivlar ibland, vad gör det? För att kunna tvivla ska du ju ha en tro att tvivla på. Så tvivlet bevisar egentligen bara att du tror. Du kan inte tvivla om du inte har någon tro att tvivla på!

Men tvivlet kan också vara ett grepp från den onde. Och då fungerar tron som en sköld som släcker den ondes brinnande pilar. Det är viktigt att veta vad vi gör med tvivlet och de angrepp den onde kommer med. Om tvivlet kommer, vad gör du då? Vänder du dig bort från gemenskapen och förkunnelsen, som är det som skapar tro? Om du gör det, då låter du tvivlet få ovanligt goda växtvillkor. Vad skapar tro? Jo, förkunnelsen. Då talar vi självklart om förkunnelsen av Guds ord. Vi ska gå till Guds ord för att finna ut vad ordet säger. Tar vi till av detta, då är vi där tron stärks.

Det är många saker som den onde kan sända efter dig som tvivlar. Vi kan nämna några exempel, och vad Guds ord säger om det.:

1 . Det kan vara tvivel på om dina synder verkligen är till förlåtna. Vad gör du då, om du upplever det så? Du går till Guds ord. Läs 1 Joh 1:9 så ser du vad Bibeln säger om just förlåtelsen. Där står det nämligen, att om du har bekänt dina synder, så förlåter han dig dina synder och renar dig från all orättfärdighet. Då vet du att allt är till förlåtet - oavsett vad du känner.

2 . Ibland kan någon också undra om de verkligen är frälsta. Jag har inte upplevt samma som den och den har gjort, så tänker du kanske. Vad säger Bibeln om det? Läs Rom 10:9-10 . Om du tror på Gud och bekänner att du tror, då är du frälst. Läs även vers 13 . Där står det att alla som åkallar Herrens namn ska bli frälsta. Så om du åkallar Gud, ber till honom, då är du frälst.

3 . Så kan du ju tvivla på om du har fått den helige Ande, eller om det bara är något som du inbillar dig. Läs vad Guds ord säger i Luk 11:11-13. Om du ber till Gud, så har du fått Anden. Det är inte säkert att du kände så mycket, eller att du fick den som grannen, men du har fått den helige Ande, för det är det Gud har lovat dig.

4 . I verkligt mörka stunder så kan du även tvivla på Guds kärlek. Gäller verkligen Guds kärlek mig? När vi tänker så, då tror jag att vi är utsatta för ett massivt skjutande från den ondes pilkoger. Guds ord, som är det som skapar tro i våra hjärtan, säger väldigt mycket om just Guds gränslösa kärlek till dig. Du kan t.ex. läsa från

Rom 8:35 + 37-39. Det finns nämligen ingenting som kan skilja dig från den kärlek som Gud har till dig. Inte ens en gång döden kan skilja oss från Guds oändliga kärlek.

Förkunnelsen utifrån Guds ord är till för att sopa undan tvivlen. Sök dig därför djupare in i Guds ord och förkunnelsen. Det kommer att utgöra ett skydd. Skölden är ju ett skydd. Den stoppar pilarna så att de inte skall skada dig, eller ta livet av dig - det andliga livet.

Bli stark i Herren. Det är i Herren vi ska vara starka. Och det är han som är trons hövding och fullkomnare. Han har redan vunnit seger över den onde, det skedde på korset. Ändå är den onde fräck nog att sända sina pilar mot oss. Då är det viktigt att vi är i Kristus. Se framför dig en rysk docka. Dockan har en ny docka inuti sig, om du öppnar den. Det finns fler dockor inuti den ryska dockan. När vi är i Kristus, så kan vi likna oss med en sådan docka, som är skyddad av dockan på utsidan. När någon ser oss, så ser dom Kristus. När den onde ser efter oss, så ser han Kristus. Men när vi rör oss på egen hand, när vi inte lever i Guds plan och vilja då lever vi inte längre i honom, och den onde ser oss som ett utmärkt mål för sina pilar.

Romarbrevet 6 talar om detta på ett litet annat sätt. Det står att vi är döda för synden. Synden, den onde, kan inte räkna med oss längre, för vi har dött bort från synden - och lever för Gud. Synden har ingen rätt över den som är död. Men den onde sänder sina pilar, och när vi går i egen kraft ”ut från Kristus” då är vi sårbara. Ju mer fjärran du är från Guds plan och vilja, ju mer sårbar är du för den ondes angrepp. Men tron håller oss nära Kristus.

Tron för oss in i Guds plan och vilja med våra liv. Tron säger inte: Hur långt kan jag gå och ändå vara en troende. Nej, tron säger: hur nära kan jag komma Guds omsorg och värme. Hur nära kan vi komma Gud? Vi söker hans kärlek och får se hans storhet. Tron för oss vidare, närmare och närmare Gud - inte motsatsen. Det motsatta är pilar som den onde angriper med, för att leda oss bort från den nära trosgemenskapen med Gud. Gud älskar dig och han vill att du ska leva nära honom, omsluten av hans omsorg. Han vill att du ska leva i tro på honom. Bry dig då inte om allt som finns omkring dig. Det kan storma runt omkring oss ibland. I Bibeln står det att djävulen går omkring som ett rytande lejon. Kanske hör du hans rytande ibland. Men mellan dig och det rytande lejonet är det ett stängsel. Detta stängsel heter Jesus Kristus. Han utgör ett skydd omkring ditt liv. Tron på honom är en sköld, som skyddar dig.

6. Frälsningens hjälm

”Tag emot frälsningens hjälm...” Ef 6:17

Vilken funktion har en hjälm? Jo, den skyddar huvudet. I detta sammanhang vet vi att huvudet har med tankelivet och sinnet att göra. Frälsningens hjälm utgör alltså ett beskydd för ditt sinne. Vi utsätts dagligen för massiv påverkan på sinnet/tankelivet. Både genom TV, radio, tidningar, reklam, vänner, på arbetsplatsen o.s.v. Vi påverkas hela tiden. Det är ingen som kan vara opåverkad av allt som rör sig runt omkring oss. Men det skulle vara väldigt fel att säga, att alla dessa impulser är onda, för det är dom inte. Men många av dem har sin utgångspunkt från det onda. Här fungerar frälsningens hjälm som ett beskydd, ett skydd för tankelivet.

”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelserustning, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” Rom 12:2

Vi ska inte okritiskt låta oss präglas av omvärlden, av alla impulser som kommer. Men omedvetet blir vi ändå påverkade. Därför ska vi låta vårt sinne förnyas, så att vi kan döma om vad som är efter Guds vilja, och vad som inte är efter Guds vilja. Och frälsningen hjälper oss i denna dagliga förnyelse för att vi ska bli hela i hjärta och sinne.

Det syns mig väldigt intressant att läsa betydelsen av det grekiska ordet för frälsning. Det betyder nämligen: ”Att vara hel, frisk, oskadd, att vara intakt, fri från begränsningar/inskränkningar. Frälsningen skapar ett tillstånd av välstånd, inre harmoni och lycka, som en följd av Guds välsignelse. Den ger glädje i hjärtat och gör mig trygg. Och inte minst, den återupprättar förhållandet till Gud.” Här har jag tagit hjälp bl.a. av Studiebibeln. Frälsningen gäller hela människan, både den andliga och fysiska sidan. Att vara frälst är att vara hel. Du är inte hel som människa utan frälsningen. Det är en viktig del av detta att vara människa. Frälsningen gäller inte bara din ande, den gäller dig som hel människa. Det handlar om att vara det som du är skapad till att vara.

Om du lider brist på ämnen i din kropp, t.ex. vitaminer eller mineraler, så får du vissa reaktioner p.g.a. det. Dessa reaktioner kan visa sig vara olika från person till person. Men alla behöver vi dessa ämnen för att kunna fungera normalt. Så är det också med frälsningen. Den är en viktig del av ditt liv som människa. För att vi ska fungera som det var tänkt att vi skulle fungera, så måste frälsningen vara på plats i våra liv. När frälsningen inte är det, så har vi en bristsjukdom. Reaktionen på att vi har en sådan kan vara olika från person till person. Någon försöker tillfredsställa sitt behov av frälsning med att arbeta hårt, tjäna mycket pengar och uppnå en viss social status. Någon söker sig in i religiösa och nyandliga rörelser. Allt eftersom upptäcker vi att detta inte täcker vårt behov. Istället fångas vi upp av stress och press. Resultatet blir att vi blir bundna istället för fria. En av frälsningens betydelser var ju bl.a. att bli fri. Du kan vara hel och fri och känna hur Gud täcker dina behov för att vara helt och hållet människa. Du får uppleva frälsningen, som gör dig till en hel människa.

En stor förkunnare som levde 100 år efter Paulus, Tertullian (160-220), han uttalade en gång: Människosjälen är av naturen kristen. Livet i Krisus ska därför inte upplevas som något meningslöst och främmande, utan som vårt rätta livselement.” Mycket bra sagt. Gud skapade oss ju just till hela människor, som skulle ha umgänge med honom. Vi är skapade till att leva som kristna. Vi är skapade till att leva med Gud som far. Det är onaturligt att inte ha umgänge med Gud, det strider mot skapelsen. Därför ser vi hur världen bryts ner, människor dräper varandra därför att de inte tillhör samma folkgrupp, naturen ödeläggs, det är underkuvande, utnyttjande och förvirring. Det har sitt ursprung i det onaturliga livet borta från Gud, från hans kärlek och vilja. Man lever ut den ondes vilja, och sin egen egoismens strävan efter pengar och makt. Man har inte frälsningens hjälm, som beskyddar mot ondskan när Gud ger oss av sina tankar, och sin vilja.

För frälsningens hjälm är inte endast ett beskydd mot djävulens angrepp. Det är nämligen så att vi har en del mindre goda saker i oss själva också. Se vad som står i Gal 5:19-25: ”Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. Andens frukter däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är inte lagen emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.” Som du ser kan det komma mycket från oss själva också. Därför kan vi också säga frälsningen blir ett beskydd mot våra egna dåliga sidor. När Gud får verka i våra liv då fylls vi istället med kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning.

Genom hela livet så ser vi hur frälsningen är ett beskydd och en styrka. Jag tror nog att också du har upplevt hur du har blivit fylld med Guds tankar och egenskaper. Det första som möter oss vid frälsningen är ju just kärleken, glädjen och friden. I frälsningen får vi det som det är ett skriande behov av i världen idag. Och Guds erbjudande går ut till alla människor. Guds vilja är att alla människor skall bli frälsta och lära känna sanningen.

För något år sedan såg jag ett fint inslag på norsk TV. Det handlade om Röda Korset i Grimstad. De hade nämligen kommit på ett nytt sätt att söka reda på människor, som gått vilse på fjället vid påsk. De hade gjort

i ordning ett skidspår där de hade satt upp stavar med blinkande ljus längst upp på staven. Dessa stavar stod med någon meters mellanrum. När någon hade gått vilse, och fick se dessa ljus, så kunde de söka sig till dessa spår, som ständigt var under uppsikt av Röda Korset.

Många människor har gått vilse andligt sett och strävar på för sig själva. Och vi är satta som ett blinkande ljus i Guds spår för denna värld. Vi ska genom våra liv ge andra en ljusglimt så dom kan finna vägen. In i tryggheten, in i värmen, in i Guds kärlek,,, glädje och frid. Röda Korset i Grimstad måste också göra några turer utanför detta ”ljusspår”, för att finna de som inte själva hittade fram till ljusen.

Orsaken till att jag tänker på detta reportage, är att jag tycker det är en bra illustration på Guds insats för oss, för att vi ska finna vägen fram till ljuset och frälsningen. Den frälsning som gör dig hel, som ger dig vad ditt hjärta längtar efter och som sätter dig i rätt tillstånd, som människa.

När Gud är på rätt plats i ditt liv, då är han med dig alla dagar, när allt är bra och lyckan ler mot dig. Men han är också med dig när dagarna är tunga, och du känner dig sorgsen och förtvivlad. Då kan vi säga som Psalm 68:20:

”Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning.” När livet är tungt och du inte orkar gå själv, då har du en som bär dig vidare. Gud är min frälsare och han bär mig. Om jag har det bra eller tungt, så känner jag ändå glädjen i Gud.

Frälsningen är en källa i vårt inre som vi kan ösa ur, och få kraft och styrka. Jesaja 12:2-3 säger: ”Se Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.” Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. I Joh 7:38 står det: ”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Frälsningen är en källa med levande vatten, som strömmar genom oss och ger oss liv. Verkligt liv. Det liv som inte kan knäckas av någon, inte ens en gång döden tar livet från den som låter strömmen av levande vatten, rinna genom kroppen. För detta vatten, frälsningens källa, ger evigt liv. Johannes 4:14: ” Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger liv.

Så jag vill uppmana dig att ta till dig av det vatten, som Jesus ger. Det vattnet som blir en källa i oss - livskällan, frälsningens källa. Källan som väller fram och ger evigt liv. Det är viktigt tänka på att evigt liv inte betyder att vi skall leva evigt. För många skulle det vara ett straff. Det liv som de lever är så svårt, att om man skulle leva det evigt, så skulle det vara ett straff. Utan evigt liv betyder: det liv som Gud har. Det handlar om kvalitet. Och en del av det liv, som Gud har och som vi får del av i frälsningen, är att det är något som varar i all evighet. Men det är ett annorlunda liv , som vi ska leva i evigheten. Det är ett liv med fullkomlig kvalité och glädje. Det är detta vi får del av i frälsningen. Så ta emot frälsningens liv, Guds liv. Gudslivet är ett skydd omkring dig och det liv du är kallad till att leva för Kristus, här på jorden.

7. Andens svärd

”.....och Andens svärd som är Guds ord.” Ef 6:17

Alla plagg som vi tidigare har sett på, är plagg till försvar. Det är bälte, pansar/brynja, skor, sköld och hjälm. De utgör ett beskydd för våra liv. Med ett svärd är det annorlunda. Det är något mer aktivt. Svärdet används till att pressa tillbaka motståndarna. Det kan också vara ett angreppsvapen. Detta svärd är alltså Guds ord.

2 Kor 10:4-5 säger: ”De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ned fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus..” Vi river ned tankebyggnader och allt stort och stolt som reser sig mot kunskapen om Gud. Det kan vara många föreställningar och tankebyggnader som inte är i enlighet med Guds vilja. Vi ser det i världen runt omkring oss. Vi ser det bland inte troende som ofta kan ha våldsamma tankebyggnader om Gud och de kristna. Men vi bör väl även se över lite i våra egna liv. Kanske vi också har tankar och planer som inte är ett med Guds vilja för oss. ”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hebr 4:12. Varför liknas Guds ord med ett tveeggat svärd? Räcker det inte med en egg, en skarp sida? Den ena eggen vänder sig alltid mot oss. Inte för att skada, inte för att såra, utan för att rannsaka våra tankar och planer. Guds ord rannsakar oss, och finns det tankebyggnader som reser sig mot Gud i ditt liv, så river Ordet ner det. Men det förutsätter att du har gett Guds ord makt i ditt liv. Att du har valt att sätta din förtröstan till Ordet från Gud.

Ibland hör vi militärer och vapenproducenter tala om olika vapensystem. Dom är då till 100 % övertygade om att dessa fungerar. De sätter sin tilltro till det, och om det blir nödvändigt så vill dom använda det. På samma sätt ska vi tänka om Guds ord (som är vårt vapen, vårt svärd). Vi är 100 % säkra på att det fungerar, vi sätter vår tillit till det och vi använder det i den kamp, som pågår om våra liv. Vi har upplevt Ordets makt, vi har sett det i funktion. Det är Guds ord och det verkar.

Under Gulfkriget fick Israel något försvarssystem från USA för att tillintetgöra Irak. Det fungerade bra, men inte alltid. Enstaka raketer blev inte förstörda. Guds ord däremot, fungerar alltid. Det verkar varje gång. Det kan aldrig förlora sin kraft. ”Löftena kunna ej svika, nej, de står evigt kvar. Jesus med blodet besegrat allt vad han lovat har.”

Jesus är faktiskt så radikal så när någon kommer till honom och säger i Luk 8: 20-21 ” Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig,” då svarar Jesus: ”Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det.”

Jesu familj, den andliga familjen, kännetecknas av att vi hör Guds ord och gör efter det. Ni ska göra det Ordet säger, inte bara höra det, annars bedrar ni er själva, säger Jakob. Det är tal om tro och handling. Det är dina gärningar och ditt liv, som visar vad du tror på. Du kan säga mycket bra om Guds ord, din mun kan ge intryck av att Ordet är det viktigaste för dig, men om inte ditt liv bekräftar det du säger - då är dina ord ingenting värda.

Ibland kan det hända saker i ditt liv som gör att du faller i förhållande till Guds ords ideal, men det är något annat. Men vad du gör (efter fallet) säger något om din tillit och din tro på Guds ord. För Guds ord säger nämligen då att du kan hämta styrka och kraft just i Ordet, och hos honom som står bakom Ordet. Då kan Andens svärd bli ditt segervapen mitt i nederlaget.

För något år sedan var det en predikant, som verkligen slog på stortrumman om vilka möjligheter som finns i Guds ord. Det är både kraft, seger och styrka. Vi är väl ofta lite blygsamma å´ Guds vägnar, vi skulle väl vara mer frimodiga vi också. Men mitt i alla segertalen så hann livet ikapp denne predikant. Han upplevde mycket svåra saker, som var ett resultat av att hans liv inte stod i förhållande till hans ord och förkunnelse. Då är det självklart en veckotidning, som i en intervju vill ha honom att säga att Guds ord inte fungerar, och att man ska ta det med en nypa salt. Men han svarade: ”Att jag inte fick till det, och att det gick som det gick med mig, berättar väl mer om mig än om Guds ord.”

Det var ett väldigt bra svar. Vi borde nog alla instämma i att ingen av oss klarar av att leva upp till de ideal, som Guds ord ger oss. Om vi klarade av att leva upp till Guds ord bud och regler, så skulle vi inte ha behov av Jesus. Men han kom och offrade sig själv just för att vi inte klarar av det i egen kraft. Därför lägger vi bara ned våra liv helt och fullt inför Jesus, och hämtar där all den kraft, hjälp och styrka som han kan ge. Då ska vi uppleva att Ordet från Gud lyfter upp oss och ger oss seger på det andliga området.

Att vara pastor och förkunnare kan många gånger vara både slitsamt och svårt. Men just i sådana situationer har Guds ord kommit till mig och rivit ner mina dåliga tankebyggnader, och istället byggt upp tankar som är efter Guds vilja. Och då upplever jag att det tunga vänds till seger genom användandet av Andens svärd. Ibland kan du och jag ha hopplöshetens tankar, antingen om oss själva, andra eller församlingen. Detta är tankebyggnader som reser sig upp mot Gud eftersom de inte är efter Guds hjärta. Men ta till dig av Guds ord, för det skapar något inom dig. Det är skapande och verksamt. Det kan vända upp och ned på dina egna tankar om dig själv. Det kan vända upp och ned på dina tankar om andra. Och det ger dig en stark tro på församlingens möjligheter. Guds ord skapar något i ditt sinne, så att du får se de möjligheter Gud ger. Guds ord är ett mäktigt vapen därför att det gör dig till en som tänker möjligheter.

Om du inte ser några möjligheter, om du inte tror på tillväxt och framgång, om du inte tror att du kan göra något för Gud i församlingen, då är du passiv och neutraliserad - och den ondes angrepp kan vara lyckat. Du har fått tankebyggnader som reser sig upp mot den kunskap om Gud, som Guds ord ger oss. Den Gud som är möjligheternas Gud.

Ingenting är omöjligt för Gud. Han samlar in där han inte har strött ut och skördar där han inte har sått. Han skapar ett fantastiskt universum av ingenting, endast med sitt blotta ord. Det fanns ingenting, och plötsligt så står det myriader av växter och djur där. Vilka begränsningar finns det för en sådan Gud? Vad är det som han inte kan?

Denne Gud har gett oss sitt ord. Och det ordet skapar något i oss, som gör att vi står starkare i kampen mot det onda. Därför har jag lust att uppmuntra dig till att ösa från den källan som Guds ord är. Där kan du hämta gudomlig kraft och styrka. Där får du vägledning för livet, så du kan leva ett gott liv. Lever du efter Guds ord då kan du bli besparad mycket ont, därför att Ordet är givet dig som ett skydd omkring ditt liv. När angreppen kommer kan du slå tillbaka med Guds ord.

Jag vet inte vad du tänker om Jesus när han blev frestad i öknen. Jag tänker mig att Jesus frestades där på samma sätt som du och jag frestas. Vi ser inte djävulen med våra ögon rakt framför oss, för i så fall hade ju kampen varit väldigt enkel. Men djävulen angriper med sina tankar som han skickar in i vårt sinne.

Jesus var hungrig, och så dyker den frestande tanken upp i hans huvud: han kan ju bara göra stenarna till bröd. Det är bara det att han fastar, och inte ska äta. Han förberedde sig inför sin viktiga tjänst för oss. Men frestaren kommer, och Jesus hämtar kraft från Guds ord. Läs gärna om detta ifrån Matteus 4.

Vad kan vi lära oss av denna händelse? Först och främst ser vi vikten av att fylla oss med Guds ord. När frestelsen och angreppen kommer (för det gör det då och då), så går vi till Guds ord för att se vad Ordet säger om saken. Om du vill segra över det onda - då står du fast på det Ordet säger. Det är inte alltid som Ordet ger oss de mest populära lösningarna, men det ger oss alltid de bästa lösningarna. Jesus använde Andens svärd för att jaga bort motståndarna, och han klarade det. På samma sätt skall Andens svärd, som är Guds ord, vara oss till hjälp i vår svaghet när vi angrips. Då kan vi bli stående efter ha övervunnit allt.